Kategorilista: Okategoriserade

Det är ju ändå rätt sällan man läser dikter av någon som känner döden och vet vad den är. Heidi Liehu, som jag översatte för några dagar sedan, skriver också (och åter beklagar jag att alla rader här måste börja längst till vänster) såhär, fast på finska: Jag är ensam med döden Den är rund …

Fortsätt läsa »

I smärtans kupoltält är luften tunn av hat. Där blir man aldrig hemmastadd. Det finns ingen bot för smärtan. Den kroppsliga och fysiska livnärs av hatet. Det finns inte heller något hopp. Hon som hatar har offrat mina barn och därmed sörjt för att en ny generation skall hålla hatet vid liv. Hon skall dö …

Fortsätt läsa »

Alla de avsikter som klibbar vid tingen. Alla de förväntningar som blåser upp våra föremål. Döden har liknats vid ett avklädande och att närma sig den är skrämmande på ett sätt som befriar. Att få vila från själva sömnen. Att slippa luta sitt huvud mot det ingen längre kan luta sitt huvud mot i det …

Fortsätt läsa »

Det var fredag em. och S-kön var lång men Miranda tappar aldrig tålamodet. En tant böjde sig mot henne: Förlåt? – HA EN BRA DAG! röt Miranda mjukt. Sedan var det Pänttis tur. Ölburkar i mängd. – Ha en pra tak! log Miranda inkännande. Följande kunder – ett par – verkade göra inköp för hela …

Fortsätt läsa »

Innan jag nås av hemmets (enklast att kalla alla mina jordiska uppehållsorter ’hem’) rand, passerar jag två gubbar denna snöiga söndag i oktober (det är inte oktober men det klingar bäst och datum saknar betydelse för sens moralen). – Det snöar liksom litet! säger den ene. Jag finner hans ord mycket träffande och skarpsinniga. Så …

Fortsätt läsa »

Reflexionerna i ett tidigare inlägg för mig in på ett ämne som gör att jag inte undertecknar detta med eget namn. Det är den hemliga ministern. Taburetten inrättades på 80-talet och därför har vi inte sett till några större meningsfulla demonstrationer sedan dess (den stora och bullriga en vecka varje sommar i huvudstaden är en …

Fortsätt läsa »

Där jag strövar omkring i otålig väntan på en ny, en ny Musset får jag en hjärtans dag bland andra dagar en diktbok av Heidi Liehu i min hand. Hon skriver t.ex. såhär, fast på finska – det är en dikt i mängden: En gyllene soluppgång över stadens elände. Måsarna uttrycker sitt hesa accepterande av …

Fortsätt läsa »

Då såg jag, och jag såg hennes ansikte. Mitt ibland skrålande banditer, skrattande banditer satt hon. Jag hade sett hennes rygg, det mörka håret, flätan i nacken, ölburken i den lyfta handen. Men nu kände jag igen henne. Hon hade haft ett barn, ett enda, och den våldsamma döden gick det barnet till mötes. Det …

Fortsätt läsa »

En okänd äldre man haltade fram till mitt bord och satte sig. – Goddag pastorn, sade han. Vem var han? Jag betraktade honom noga men såg inget bekant i hans drag. Var har vi träffats förr? undrade jag. – Inte tror jag att vi har träffats förr. Hur visste du att jag är pastor? – …

Fortsätt läsa »

Han satte sig bredvid mig men på en högre nivå. (Det var kallt.) Jo, han frågade nog artigt först: ”Får jag slå mig ner?” Men då bänken var frusen, satte han sig på ryggstödet. Han hade svår- och skrivläsigheter, han hade haft arbete i en kassa och även om saldot i det långa loppet jämnade …

Fortsätt läsa »