En okänd äldre man haltade fram till mitt bord och satte sig.
– Goddag pastorn, sade han.
Vem var han? Jag betraktade honom noga men såg inget bekant i hans drag. Var har vi träffats förr? undrade jag.
– Inte tror jag att vi har träffats förr.
Hur visste du att jag är pastor?
– Du ser ut som en pastor!
Jaha… och jag som gått omkring här långt borta förklädd till vanlig mänska och inbillat mig att ingen vet vem jag är och vad jag gör eller gjort.
Men ser vi på folk vem de är?
Näe.
Ta nu de där tre som alltid sitter utanför cafét på min hemort. Jag vet vilka de är. Han som ser ut som en fyllhund på rehabilitering är taxichaufför. Men han som liknar en chaufför – långtradarchaufför – är bibliotekarie. Och den typiska kanslisten, hon är i själva verket innehavare av en liten sybehörsaffär. Tror jag, något med tråd och tyg och nålar är det i alla fall.
Den nya tekniken gör det möjligt att se ansiktet på dem som läser min blogg. Jag menar att du har drag av Eberhard von Mackensens svärmor, sådan hon ter sig på ett fotografi utanför Tuilerierna på äldre dagar. Men inte vet jag vad du arbetat med. Eller om du någonsin ens gjort ett skapandes grand.