Månatligt arkiv för september 2020

Någon författare sade att det är med böcker som med barn, de far ut i världen och återkommer efter att ha åstadkommit sådant man inte väntat sig. Med predikningar förhåller det sig på enahanda sätt. Jag körde runt två gamla, gamla bekantskaper i environgerna under gånget veckoslut. Vi har inte umgåtts på mycket länge. Och …

Fortsätt läsa »

Hon är min fb-vän och hon för ett fromt språk när vi träffas i verkligheten. Jag tror att hon inte är vidare tekniskt bevandrad och i all synnerhet förstår hon sig inte på hur nätvänskapen fungerar. Det är ju så att det man skriver på en annans ”tidslinje” blir synligt också för ”vännerna”. Så har …

Fortsätt läsa »

Han måste ju ha varit där redan före jag kom men jag såg honom inte. -Sätt dig! sade han. Och jag satte mig. Det var en utestolgrupp i en träddunge utanför ett höghus i Vanda. Och han började genast berätta. Det var ingen märklig historia och den skilde sig inte från många andras. Det var …

Fortsätt läsa »

All dikt tenderar att bli verklighet, i en poesiläsares liv. Som nu denna dikt ur Frödings Gitarr och dragharmonika: Två grannar jag har i min boning — den ene är sentimental — jag hör honom högt deklamera om sorg och livets kval. Ibland är han dyster och bitter och melankoliskt bisarr, ibland litet svärmiskt elegisk …

Fortsätt läsa »

Den årliga nationella bössinsamlingen bjuder på rika tillfällen att betrakta folk. Först då utdelarna: på listan av namn igenkänner jag idel äldre damer – och mig själv. Vad det berättar, vet jag inte. Men bland bidragsgivarna fäste jag mig särskilt vid en man i medelåldern med en liten pojke på kanske tre år. Han talade …

Fortsätt läsa »

I en matkö är det som i himlen. Jag kom inte hit för den skull men när jag ser kön av mänskor ringla sig upp mot det lilla huset i V., ansluter jag mig. Flera anländer efterhand, till slut är vi kanske sjuttio personer. Det himmelska är det lugn och den stilla förnöjsamhet som råder, …

Fortsätt läsa »

Det är vägarbeten på gång och hastigheten på motorvägen är mycket starkt begränsad. Då passerar en vit bil – jag kan inte märken men jag tror att den är gjord i Bayern – i en fruktansvärd fart. Det är i sådana ögonblick man undrar varför det aldrig finns pol… Då är den där! En polisbil …

Fortsätt läsa »

–Rautaista touhua! säger en okänd med- och förbivandrare när jag stiger upp ur sjön. Enligt Cannelins m.fl. ordbok: ett järnhårt bestyr. Han avser det som E A Karlfeldt skulle ha kallat vårsimmandet. (Eller -badandet, E A var rikssvensk.) Idag var vattnet faktiskt för första gången i höst så kallt att det blev varmt. Efteråt. Man …

Fortsätt läsa »

Om det finns någon som läst inlägg 373 (den 20 augusti) är det strängt taget överflödigt för honom/henne att läsa detta. Det är nämligen som om det fanns ett kalkerpapper mellan Mimosa och honom jag talade med idag. Resonemanget följer samma mönster: 1. Församlingarna består av hycklare, AA likaså. 2. En alkoholist kan inte nyktra …

Fortsätt läsa »

Jo, det gör det (se 404). Följande dag möter jag Bengt. De heter kanske inte så men av bekvämlighetsskäl kallar jag dem det, alla fyra. Det är ett landsvägscafé med utebänkar och de är klädda i gula västar och kommer i två lastbilar. De slår sig ned vid bordet bredvid. Någon av dem – jag …

Fortsätt läsa »