Det var fredag em. och S-kön var lång men Miranda tappar aldrig tålamodet.
En tant böjde sig mot henne: Förlåt?
– HA EN BRA DAG! röt Miranda mjukt.
Sedan var det Pänttis tur. Ölburkar i mängd.
– Ha en pra tak! log Miranda inkännande.
Följande kunder – ett par – verkade göra inköp för hela månaden.
– Ha… pustade Miranda. En… bra dag..!
Och följande hade glömt att väga någonting, rusade tillbaka till grönsakshyllan.
– Ha…? sade Miranda dröjande.
En minderårig försökte köpa alkohol. Det gick inte.
– Ha en bra dag! befallde Miranda. Vänligt men bestämt.
Sedan orkar jag inte berätta om flera än mannen framför mig som länge avhandlade tobakspaket, dess storlekar, färger och sorter.
– Ha en bra… dag? undrade Miranda ansvarsfullt. (I enlighet med varningstexten.)
Det blev min tur.
– Ha… började Miranda trevande rutinerat.
– Det kan du vara själv! genmälde jag tillitsfullt.
Miranda tittade upp. Hon log.
Sedan blev dagen inte särskilt bra heller. Men jag sparade kvittot.