Också Kappacher är österrikare, också Kappachers väg är autodidaktens. Han är en särling i den tyskspråkiga litteraturen genom att inte ha sökt sig till udda grupperingar eller utspekulerade stilistiska experiment. Han arbetar för att skildra verkligheten som av ett inre tvång, tidigare också inom teatern. Men hans stil är inte monoton eller högspänd. I Marilyn …
Månatligt arkiv för december 2019
dec 13
2008 Josef Winkler
Varje sats han skrivit är en bild, säger Josef Winkler. Liksom Mosebach i det föregående befattar han sig med katolicismen i sitt skrivande men med helt andra utgångspunkter och resultat. Det är döden (och dess ritualer) som upptar Winkler. Kanske hör det samman med att han växte upp i en tillvaro som han betecknar som …
dec 10
2007 Martin Mosebach
—Jag är inget filosofiskt huvud, säger Martin Mosebach. Det säger han i ett diskussionsprogram dit han inbjudits för att dryfta meningen med livet. Kanske kan man då åtminstone kalla honom ett teologiskt huvud. Han är en ortodox katolik, som finner också det andra vatikankonciliets reformer överdrivna eller förhastade och han vill en återgång till den …
dec 07
2006 Oskar Pastior
Den närmar sig nonsensdiktningen, heter det någonstans om Oskar Pastiors diktning. Vilken diktning gör inte det? Det viktiga är att den inte överskrider gränsen, det är med diktningen som med livet självt. Och egentligen är alla akustiska stilmedel nonsensinslag i all lyrik. Sällan fogar sig rimmen och andra effekter så osökt till tanken, att sömmen …
dec 04
2005 Brigitte Kronauer
Det må tillåtas mig att i fråga om Brigitte Kronauer utgå från titeln på ett av hennes verk. Det är ”Kulturgeschichte der Missverständnisse: Studien zum Geistesleben.” Utan att ha bekantat mig med just detta verk (som hon författat tillsammans med Eckhard Henscheid och Gerhard Henschel) vill jag bara påpeka hur misskänt just missförståndet är som …
dec 01
2004 Wilhelm Genazino
Sveriges nationalskald Esaias Tegnér diktade i Mjältsjukan om sin djupa depression: Vad vill mig verkligheten med sin döda, Sin stumma massa, tryckande och rå? Wilhelm Genazino står mindre deprimerad, dock också han motvilligt oförstående inför verkligheten: ”Ich höre jetzt nur noch das Wehklagen meiner ratlosen Seele. Sie möchte gern etwas erleben, was ihrer Zartheit entspricht, …