Månatligt arkiv för maj 2022

Egentligen kommer ju alla dessa tek från grekiskans ἀποτιϑέναι, som betyder att stoppa eller lägga undan något. Genom en s.k. intensiv motsatsförvrängning, som ju är så vanlig i svenskan, har ordet ’teka’ i ishockey kommit att beteckna domarens nedsläppande av pucken mellan kombattanterna vid matchens början. Därifrån har ordet sedan hämtats till en mängd andra …

Fortsätt läsa »

– Pappa, sade Kristian, jag är så rädd för älgar! Och en tiger! Hans röst var ängslig och beklämd. Det var mörkt i huset där vi befann oss. Jag tog honom vid handen och tillsammans gick vi nedför trapporna till källaren. – Pappa, sade Kristian, det är tryggt när du är med. Jag tände ljuset …

Fortsätt läsa »

På sistone har jag haft min lust i att beskåda en skäggig odalmans bråkande med jorden. Det är en plätt på kanske två hektar. Han fullgjorde allt i ett sträck. Han plogade, plöjde, harvade, välte och sådde inom två dagar. (Mellan dessa moment rökte han dock en cigarrett.) ”Sår han inte när han fått marken …

Fortsätt läsa »

Det är tidig söndag morgon, varmt och ljust men inga mänskor syns till. Det är mycket stilla i bygden. Men efter en stund ser jag och passerar lapidariske Sten. Han är mycket gammal och han går mycket långsamt med hjälp av en krycka. Han hälsar kortfattat men hjärtligt: – Vacker morgon! Jag instämmer, passerar honom …

Fortsätt läsa »

På ålderdomens höst borde man inte tänka som i del 841, den 23 maj. Vems är felet? Kanske är det Fablernas världs, ett program i TV på den barnsliga tid då jag ännu kunde se på TV ibland. Skogen var bebodd av… av halvmänskor, djur som tänkte och agerade som mänskor tänkes tänka och agera. …

Fortsätt läsa »

Sättningen var i övrigt identisk med den i en annan blogg härförleden men bordsgrannen var nu annorlunda. Där jag väntade på bussen på uteserveringen i repris, hade den tyste mannen nu ersatts av ett gäng suputer. Det lät faktiskt som om gängets spiritus rector var rektor också på riktigt; jag hoppas att så inte var …

Fortsätt läsa »

Och det är mera tragiskt. Längst bak i bussen satt jag. Den stod och väntade på en perrong. Snett bakom mig såg jag en man ligga på en bänk. Hans huvud rörde sig konstigt – det knyckte och ryckte, upp och ned. Så såg jag att hela kroppen skakades av kramper. Och han föll ned …

Fortsätt läsa »

Idag på den internationella bussdagen kunde jag inte underlåta att överhöra ett samtal. Det var Ontrus och Hefaistos som talade om en resa på rutten Skavaböle – Muonio. (Jag ser att överjaget varit och fingerat på manuskriptet.) – Det är då självaste [Tuttan och Ingeborg!] hur olika man behandlar folk! sade Ontrus. Där satt en …

Fortsätt läsa »

En hare på fria tassar överlöper dagligen den avgränsade yta av jorden, invid vilken jag bor. Om det är en bofast hare, vet jag inte. Kanske är den verkligen upptagen i mantalslängden hos någon skogens haradsskrivare, kanske har harar harstädes befolkningsregister, det kan vi inte veta. Jag hade en modersmålslärarinna som skrev dikter – i …

Fortsätt läsa »

Här bor det gamla Helsingfors. Våningshusen är inte höga men gedigna, rummen är stora och det är högt i tak. Intill köken finns ett litet tjänarinnerum. Hon som bor här är mycket gammal nu och med åldern följer de vanliga begränsningarna i rörelseförmågan. Men gatan heter Idrottsgatan. När jag vandrar förbi Stadion förundras jag över …

Fortsätt läsa »