Men tågen rullade vidare genom årtiondena som kom, även jag bytte boningsort. Jag bor dock ännu vid spåret och vagnarna passerar i natten. I somras kom de som en jordbävning – de närliggande husen skakades i sina grundvalar, invånarna väcktes, föremål föll från hyllor och skåp. Nu får de tunga tågen med kollast från staden …
Månatligt arkiv för januari 2021
jan 22
Möten, virus och mänskor, del 468
”Vildvinet fläktar svagt kring verandan…” – ja, vildvin, det fanns det på verandan. ”Drömlikt i lindalléer rulla barndomens droskor — som hölle de andan, åren, de glidande, hemlighetsfulla…”. Droskor? Nej, det är tåg vi talar om nu. Tågvagnar. De flesta cyklade till skolan. Och vid II övergången stod det ofta tåg i vägen. Det innebar …
jan 21
Möten, virus och mänskor, del 467
När jag var liten i staden på udden, passerade tågen nära vårt hem på väg mot hamnen. Jag undrade vart loken tog vägen, var det så att de alla lagrades någonstans där ute? För man såg dem aldrig komma backande tillbaka med vagnarna framför sig. De lagerkvistska tågen anhopas på samma sätt. Hon som hatar …
jan 20
Möten, virus och mänskor, del 466
Han kom raskt gående från motsatt håll, fick syn på mig, hälsade överraskat och glatt med lyft hand, och fortsatte sin vandring. Han fortsatte sin vandring. Det var detta som var den ena märkliga saken. Den tidrymd som förflutit sedan vi senast sågs var nämligen mycket lång (det var i skolan) och vi var goda …
jan 19
Möten, virus och mänskor, del 465
Om ondskan skriver ju Lagerkvist på många ställen. Men man kunde börja med den berömda episoden med det okända tåget i natten. Han är en pojke som vandrar vid sin fars hand i skogen och de ser ett tåg rusa fram, mörklagt och med en okänd förare när inga tåg borde gå. Det är lätt, …
jan 18
Möten, virus och mänskor, del 464
En radioröst nämnde Wagners dödsår. Och på den ensliga färden reflekterade jag över frågan: hur länge sedan är det egentligen? Min farfar föddes då. Min farfar levde så länge som en mänska lever enligt Bibeln, om hans eller hennes liv blir långt. Farfar dog när jag var bara två månader gammal. Wagner, farfar och jag. …
jan 17
Möten, virus och mänskor, del 463
När det vräkte ner som värst, var jag ute på vägarna. Jag har till hälften lyckats övertyga mig själv om att det fanns förnuftiga skäl till att jag var ute på vägarna när det vräkte ner som värst. Jag litar på att ingendera av mina läsare tar kontakt för att hävda att jag innerst inne …
jan 16
Möten, virus och mänskor, del 462
De bär mask nu, allihopa, men en av dem känner jag igen. Jag avser de unga kvinnorna bakom disken på de kaffeserveringar jag frekventerar ibland. Hon bär nämligen ett kors som glittrar och glimmar med något slags ädelsten – eller mindre ädel, vad vet jag – i de fyra ändarna. En äldre kvinna, tillhörande de …
jan 15
Möten, virus och mänskor, del 461
På vägen dit förundras jag över ett barn, ett vuxet bokstavsbarn, som gråter. Hon har av de sakkunniga tillvitats diverse diagnoser som skiljer henne åt från de nominellt friskas flock och nu gråter hon. Varför? Vi kan kalla henne I. (Det mår hon gott av.) I. och jag och några till har samtalat en stund …
jan 14
Möten, virus och mänskor, del 460
Han har snö i hjärtat. Hans hjärta är fullt av snö. Och vad hjärtat är fullt av, därom talar munnen. Så kommer det sig att han hejdar mig tidigt på morgonen denna Ovädrets dag. Jag har ju inget med saken att göra – så inleder han sin monolog. Men han vill berätta. Han vill berätta …