De bär mask nu, allihopa, men en av dem känner jag igen.
Jag avser de unga kvinnorna bakom disken på de kaffeserveringar jag frekventerar ibland. Hon bär nämligen ett kors som glittrar och glimmar med något slags ädelsten – eller mindre ädel, vad vet jag – i de fyra ändarna.
En äldre kvinna, tillhörande de ”modemedvetnas” krets, jag frågade menade att de flesta inte avser något särskilt med att bära detta smycke.
Men hon jag kände igen, hon glittrar ändå. Ett kors bär man inte utan att det har sin verkan – förr eller långt senare.
Så lärde hon som hatar också känna korsets betydelse en gång.
Nu bär hon antagligen utvärtes mask – ty hon är en som hyllar principen att göra som andra – men också hatets svarta mask i sitt inre. Vi väntar. Oväntat skall maskeraden sluta. När detta sker, vet ingen. Vi väntar.