Barn på en ö. Vuxna på ett skepp. William Golding har skildrat livet i allegorier och det våld och den ondska som därtill hör. Hans böcker är förträfflig medicin mot utvecklingsoptimismens sjuka, den som drabbat dem som tror att mänskan är god. Innerst inne. Eller åtminstone innerst, innerst, innerst inne. I Lord of the Flies, …
Månatligt arkiv för mars 2019
mar 09
1981 Salman Rushdie: Midnight’s Children
Ett rov för stridiga känslor närmade jag mig Rushdies bok. Av antipati för författaren – beroende på jag visste inte vad – har jag inte tidigare fördjupat mig i hans produktion men å andra sidan valdes hans bok till den bästa när Bookers utsåg den främsta av de främsta vid 25- resp. 40-årsjubileet. Också i …
mar 07
1982 Thomas Keneally: Schindler’s Ark
Det finns de som tror att en ogärning kan uppvägas av en god gärning. Så resonerar konsekvensetikerna; de menar att handlingar är goda när de har ett överskott av lycka som följd. Hur horribelt detta resonemang är, visas av tanken att exempelvis gladiatorspel kan rättfärdigas – säkert uppväger det nöje och den tillfredsställelse som bereds …
mar 05
1983 J M Coetzee: The Life and Times of Michael K
Ja, männen i Graham Swifts Last Orders (1996) reste med askan av sin döda kamrat, för att hedra honom – och Michael K färdas över jordens yta med askan av sin mor. Men hos Swift kommer kamraterna turvis till tals och deras förhållande till varandra, till den döde och några andra nyckelpersoner belyses under färden. …
mar 03
1984 Anita Brookner: Hotel du Lac
I Agatha Christies stil. I Agatha Christies stil är den boken skriven och avfattad. Med den morbida längtan efter en kopp te som hemsöker alla klasser, med de stereotypa personer som i kärvänliga formuleringar försäkrar att de alls inte är stereotyper, med det småputtriga engelska landskapet för tillfället transponerat till schweizisk miljö, med en författarinna …
mar 01
1985 Keri Hulme: the bone people
En författare från Nya Zeeland som friskt blandar bl.a. māorimytologi och keltisk, som väver samman infödingars uråldriga föreställningar med dem vi kallar moderna västerländska, som fermt serverar båd’ fornt och färskt. Det gör en rättvis bedömning omöjlig om man nu med rättvisa menar att kritikern bör begripa vad han eller hon läser. Men man måste …