Ja, männen i Graham Swifts Last Orders (1996) reste med askan av sin döda kamrat, för att hedra honom – och Michael K färdas över jordens yta med askan av sin mor.
Men hos Swift kommer kamraterna turvis till tals och deras förhållande till varandra, till den döde och några andra nyckelpersoner belyses under färden. Hos Coetzee är Michael K:s odyssé mera uppenbart en allegori över livet – eller något annat, något stort?
Liten, mager, harmynt är han och många tror att hans förståndsgåvor är begränsade. Men han vill inget hellre än att få vara i fred – när han får det, för han en i bokstavlig mening vegeterande tillvaro på det han själv odlat i hemlighet och när tillfälle gavs.
Han tycks mycket sårbar men han överlever allt när obegripliga människor och händelser sköljer över honom på den sydafrikanska velden. Något efternamn ges han inte och han behöver det inte heller. Han för sin mors aska dit han tror att hon ville att den skulle föras.
En insekt, en myra, sägs överleva mänskan när vi utplånat oss själva i någon katastrof. Möjligen handlar boken om detta. Och om okuvlighet – man kunde säga att den handlar om att inte ge efter för hatet, aldrig någonsin för henne som hatar. Mycket, mycket ont har hon gjort men hon är ändå inte den som blir bestående.