Eyvind Johnson, som fick dela nobelpriset med Harry Martinson, tycks inte ha drabbats lika hårt av kritikens dom över valet. De var i stort jämngamla med ursprung i enkla förhållanden. Och kanske, även om bådas författarskap spände över vida vidder, finns en skillnad i ambitionerna. Johnson är mera inriktad på hur mänskors samliv är beskaffat, Martinson betraktar den enskilda …
Månatligt arkiv för februari 2018
feb 27
1974: Harry Martinson
Heikot sortuu elon tiellä var en fras jag stötte på, oförhappandes, när jag satte mig ner för att skriva. Och det är den bilden man gett av Harry Martinson: det var hans stora känslighet som gjorde att han inte stod ut med kritiken efter att Svenska Akademien (där han själv var ledamot) belönat honom med nobelpriset. …
feb 26
1975: Eugenio Montale
En djup pessimism men en mild och förståelsefull sådan präglar Eugenio Montales poesi. Jag citerar här hans kanske mest berömda dikt, La bufera, i dess helhet. Den skildrar ondskans ankomst och mitt i detta utgör minnet av en kvinna ett hopp om förändring och räddning. Men kanske hon är död? Kanske har hon dödat sitt medlidande och …
feb 25
1976: Saul Bellow
Varje författare i denna kavalkad är för mig förbunden också med utomlitterära associationer. Läsningen av boken om regnkungen Henderson ackompanjerades av massmediernas reportage om de s.k. ”livsstilsindianer” som slagit sig ned i Lappland. Det var år 1991 som en skara fribytare tröttnat på västerländsk livsstil och nu ville förverkliga andra värden och sig själva. Lägret …
feb 24
1977: Vicente Aleixandre
Det är som om de stora spanska aderton- och nittonhundratalsdiktarna alla är beroende av varandra – antingen så, att de för en tradition vidare eller tar ett motiverat avstånd från den. Så kan man läsa Vicente Aleixandres poem i ljuset av andras dikter. Han tillhörde också en litterär grupp, Generation 27, dit även Alberti, Guillén och Lorca räknades. …
feb 23
1978: Isaac Bashevis Singer
Singer har en omfattande produktion på jiddisch och engelska och han har varit bosatt i Polen och i USA. Han var barnfödd i en judisk by, en shtetl. Förvånansvärt mycket litteratur har uppstått i sådan miljö. Judiska författare är överrepresenterade bland världens främsta. Förklaringen ligger utspridd på många olika håll. Pogromer och ghetton gör det nödvändigt …
feb 22
1979: Odysseas Elytis
Till mina personliga favoriter – av de hittills avhandlade författarna – hör Derek Walcott och Odysseas Elytis. Den förres skildring av havet och havets historia är magnifik, den senares skildring är monumental men sträng i sin enhetliga uppbyggnad på ett annat sätt. Där man gläder sig åt Walcotts formuleringsförmåga, hans känsla för ordmusiken och hans förmåga …
feb 21
1980: Czesław Miłosz
Czesław Miłosz är en fascinerande tänkare, han tänker med pennan, han är skriftställare och filosof på samma gång. Han utvinner många nya insikter t.ex. i sin fascination av Emmanuel Swedenborg. Denne fantast var tydligen mindre fantastisk än man vanligen anser – det finns ju en konkret och fast grundval också för de luftigaste sprången. Men …
feb 20
1981: Elias Canetti
Jag råkade se en lapp, ett kort skriftligt meddelande som min hustru skickat mig och som nu i efterskott berättar för mig att hennes hälsa vacklade redan då. Det gäller ett alldagligt ärende men det ödesdigra är det uttryck som där finns: ”vi tycker”. Nej, det är inte pluralis maiestatis – men nästan. Med ”vi” avser hon …
feb 19
1982: Gabriel García Márquez
Magisk realism har man kallat den skrivstil som García Márquez företräder, liksom många andra latinamerikanska författare – till en del också den här tidigare avhandlade Mario Vargas Llosa (22/1) men mera utpräglat Jorge Luis Borges och Alejo Carpentier. Och varför kunde man inte också kalla en del afrikanska författare magiska realister, ss. nigerianerna Amos Tutuola …