Det är mycket länge sedan jag såg honom senast men han har ett kännspakt utseende och jag kände igen honom när han lyfte blicken från kaffekoppen. Han tittade omkring sig i cafét som en godmodig räv.
Umz liknar en räv, en vänlig och uppriktig räv utan svek.
Umz har flera syskon, de är alla lika gamla och de gick på min klass i skolan. De kom från hittebarnshuset i Box, det var därifrån Gustav och Lisa adopterat dem.
Makarna stod först i kön när adoptionsförfarandet inleddes. Lisa berättade en gång för mig hur nervösa och förväntansfulla de varit på vägen dit:
– Vi satt i bilen och funderade på namn. Gustav föreslog ”Kristian” och jag svarade: ”Men tänk om det blir en pojke?” Så nervösa var vi. ”Då kan han få heta Anna, då”, svarade Gustav. Eller Martin… eller Erik… Sonja och Maria för en flicka?
– Det fanns alltför många lämpliga namn. Till slut ville vi låta slumpen bestämma. Jag skrev upp registerbokstäverna på bilar vi mötte och vi beslöt att välja bland dem. Osy, Taz, Rup, Moo eller Lyr… ja, Buu rensade vi bort, vi tänkte att vårt barn kunde bli mobbat i skolan med ett sådant namn.
– Där fanns åtta barn, fyra av vardera sorten. Vi bara inte kunde välja ett av dem – och ville det väl inte heller, innerst inne. De var ju alla lika gamla och de hade blivit som syskon på hittebarnshuset.
– Vi tar dem allihop! sade Gustav till sockensekreteraren. Och därmed var förrättningen slut.
Detta skedde alltså för tiotals år sedan. Nu berättade Umz för mig hur det gått för syskonen, som han kallade dem. Alla hade fått hederliga arbeten, lilla Iop hade visserligen blivit socialarbetare, men Umz försäkrade solidariskt att hon gör sitt bästa för att sköta uppgiften på ett hederligt sätt: ”Hon försöker vara mänsklig.”
De var också alla vid god hälsa. Pex och Ugh, tvillingflickorna, hade båda skadat benet. Pex föll av en buffel på en safari i Zaïre och bara några dagar senare glömde Ugh att utlösa fallskärmen i tid ovanför Mäntsälä. Jag tror att det var en undermedveten glömska – nu haltar de båda lika på varsitt ben. När de är ute och joggar tillsammans, märker man alltså ingenting.
– Och du då? undrade Umz. Alla läser ju din blogg i Box men du berättar så litet om dig själv.
– Det är därför att det inte händer något i mitt liv, försäkrade jag honom.
Tilläggas kan att Umz och hans sju syskon har ”normala” namn som andra förnamn: Kristian, Martin osv. Man bör alltid ge barnen minst ett kristet namn som kan inspirera dem och få dem att tänka på och begrunda tillvaron på rätt sätt.
Umz satte sig på motorcykeln.
– Hälsa Gus-, ropade jag efter honom, tav och Lisa!
