mar 09

Möten, virus och mänskor, del 505

Möjligen är det lyckligare knytt som nu förvärvat, håller på att renovera och småningom skall flytta in i vårt gamla hus.

Där bodde jag en gång med mina föräldrar. Det har haft andra ägare sedan dess.

Mina föräldrar har också flyttat, det skall även jag en gång. Dagen närmar sig.

Utsikten från backen är densamma som förr fastän mycket förändrad. Två stora bostadslådor står nu där fordom bussarna avgick. I grannhusen bor många gamla efternamn, vilken generation det gäller, kan jag inte veta.

Men lyckan hänger inte på byggnader, knyttflytt eller knyttkalas. Hemligheten med en varaktig lycka på jorden är… vad gör man när man ständigt blir avbruten av att datorn meddelar att man inte är ansluten till nätet?

mar 08

Möten, virus och mänskor, del 504

Ett samtal som ett schackspel. Igår.

När båda parter är angelägna om att få information men å andra sidan är tvungna att dölja väsentliga fakta. Det stod redan i början uppenbart att det inte gick att komma någon vart med den traditionella spanska öppningen.

Ett bondeoffer var det som äntligen gav liv åt spelet. Men eftersom jag av sagda skäl inte kunde bygga upp mittpartiet på ett någorlunda säkert sätt, gick jag i ett tidigt skede in för remi. Och jag såg att hon också accepterade en sådan utgång, och samtalet avslutades i ömsesidig belåtenhet.

Om maskiner kan spela schack? Visst. Men kan de lära sig att samtala och utvinna information?

På den tiden när jag ofta spelade schack med Juhani – han vann för det mesta – gav mig spelet för det mesta en migränartad huvudvärk efteråt.

Inte heller det får en dator. Men vilka egenskaper gör en schackspelare av världsklass? Ingen som vet. Inte ens intelligens i IQ-mening krävs.

Bobby Fischer var sär men det enda speciella hos Magnus Carlsen är att han är norrman.

mar 07

Möten, virus och mänskor, del 503

Vid avtaget till Helsingfors stod en liten, röd bil på taket i en snödriva.

Och alla fyra hjulen i vädret!” var det logion som rann mig i hågen.

Det var länge sedan, det var en tystlåten man och förare som passerade en bil i samma belägenhet. Det förflöt en kilometer, två, flera, innan han bröt tystnaden. Och då skedde det med detta inspirerade men lapidariska konstaterande.

Ja, alla fyra hjulen i vädret. Världen är uppochner. Hur gick det för de som satt i bilen?

Vid ett annat avtag från motorvägen gjorde en en annan bil en alldeles horribel manöver framför mig. Den passerade först en buss på dess vänstra sida, skar sedan in framför den i hög fart och trängde sig i sista stund in på avtaget högerut. Det var halt, jag uppfattade att den slirade och sladdade – och sedan? Det kunde jag inte se. Trafiken rann vidare.

Kanske ingenting.

Kanske en olycka, en svår. Farten var hög. Men jag är i så fall lyckligt omedveten om detta. Själv drack jag kaffe i Åggelby, det får man inte längre göra under en obestämd framtid.

mar 06

Möten, virus och mänskor, del 502

”Skaffa dig ett eget liv!” är ett vanligt uttryck hos nosiga ungdomar som tycker sig otillbörligt inblandade. Det tänkte jag på när hon körde förbi mig.

Hon är nämligen lidelsefullt intresserad av mänskors liv. Hon vill lära känna inte bara deras antecedentia utan även deras tankar och åsikter om tingen och medmänskorna.

Det är inte nyfikenhet i den inskränkta bemärkelsen, det är… jaha, nu bromsar hon in. Backen är litet för brant, halt är det dessutom och så bör man betänka att hon är nästan hundra år gammal. Ett fall kunde bli ödesdigert.

Jag ser henne sedan i butiken. Synen är inte så god men hon vandrar omkring med målmedvetna och inte långsamma steg, hon vet vad hon vill köpa och var det finns.

Varför skulle man skaffa sig ett eget liv? Vadhelst märkligt och särpräglat det ges i våra liv, är det ju bara variation och upprepning av vad någon annan, någonstans, erfarit i intensivare tappning och ur vilka erfarenheter vunnits som är lödigare än våra.

Att vara nyfiken på grannarna är stort. Det var det år 1922 då byn fick veta om hennes födelse och det är det fortfarande. Ett ”eget liv” finns inte.

mar 05

Möten, virus och mänskor, del 501

Vad tänkte Sheherazade när den femhundraförsta morgonen grydde?

Detsamma som Kalle Anka och Thérèse Desqueyroux: ingenting.

Men Rimskij-Korsakov var ingen fiktiv person och hans ”låt” (så kallas alla musikaliska verk på Youtube) präglas av hans föreställningar. Mitt i detta orkesterverk finns en lång passage där musiken är stilla, böljande, drömmande, och det enkla motivet återkommer i ständiga upprepningar, först för violinerna och sedan för blåsinstrument.

Som en långsam vals i drömmen. Kanske sov hon.

Femhundra och en natt – och många flera innan dess – under ondskans domvärjo och hatets. Nej, det är ingen svepande drömdans på rosor eller utan, det är en skärande mardröm. Men hon som hatar skall vakna. Om femhundra nätter, tusen eller tiotusen.

mar 04

Möten, virus och mänskor, del 500

Jag har nästan talat med en utlänning.

Hon är inte granne men hon städar husets trappor. Hon är utlänning i neutral bemärkelse, så där som en person från Sverige eller Seychellerna är det. (Fast de förra vet inte om det, jag har deltagit i en nätdebatt på en rikssvensk ytterhögersida och inte en enda av mina meningsmotståndare visste att han själv är utlänning.)

Nästan?

Ja, jag fick tala i en mobiltelefon som översatte mig till hennes språk (efter att jag först själv översatt min tanke till finska). De få ord jag behärskade på hennes modersmål räckte inte till för att förklara mitt rätt invecklade ärende och då kom maskinen till undsättning.

Tänkte jag ’granne’ och sade ’naapuri’ kunde hon sedan läsa ordet i översättning på skärmen. Det är kanske vardag för somliga, men. Ja, inte vet jag ju om det var hennes modersmål som producerades på skärmen men hon förstod det i alla fall. I Estland säger poliserna ’puhu!’ när de vill att en bilist skall blåsa i alkometern. Man kunde uppenbarligen ta reda på folks modersmål på samma sätt i Finland.

Karin Boye, ja, Och Kallocain. Det hör inte hit sådär oförmedlat men jag var inne på denna bana redan igår. Leo Kall, den känslokalla huvudpersonen, påminner mig om henne som hatar. Inte bara i allmänhet, utan i ett speciellt hänseende, nämligen…

mar 03

Möten, virus och mänskor, del 499

Det var skvaller om grannarna jag höll på med.

Det är särskilt en av dem som får mig att tänka på mänskans predikament. Nu, när sommaren börjat (den börjar 1 mars), har han åter intagit sin plats på en bänk framför huset.

När någon av husets invånare kommer eller går, höjer han handen och ropar en suddig hälsning. Som han bor i en annan trappa är det sällan jag hör vad det är han vill säga men han ser nöjd ut när han sänker handen, så jag utgår från att det var en artighetsfras som inte kräver en uttänkt respons.

Det finns dock en möjlighet att jag gått miste om djupsinniga sanningar. Att jag genom att returnera bara ett illa modulerat ”hej!” eller ett slarvigt artikulerat ”gomorron!” har avfärdat sanningar som – via detta forum – också kunnat bli mänskligheten till fromma och tjäna släktets fortlevnad.

Kanske borde jag hejda mig, vända om, uppsöka hans plats, lägga handen bakom örat och be honom upprepa sitt budskap.

Men det är så vi går på skilda håll och ropar eller tiger och det mesta begriper inte de andra och vi förstår inte dem.

Det skulle vara en fruktansvärd tillvaro om vi uppfattade allt.

P.S. Har du läst Karin Boyes Kallocain?

mar 02

Möten, virus och mänskor, del 498

-Tack för sist, sade jag lika vänligt som vanligt.
-Sist? sade hon. Senast, heter det!

Jag tänkte på en rysk anekdot, den kan inte översättas. Kritikern och författaren möts:

-Я читал вашу книгу…
-Последнюю?
-Надеюс…

Men hon som märker ord – tänk om mitt språkfel var en freudiansk lapsus?

Den hemska tanken medför att jag måste be läsaren av detta om absolut diskretur. Täydellinen astianpalautus! Fru Messerschmitt får inte underrättas om vad jag skrivit här.

– – –

LÄSARNAS KOMMENTARER:

Besserwisser, heter det. Marianne

mar 01

Möten, virus och mänskor, del 497

På min vandringsväg flaggade man i två byggnader bredvid varandra igår.

Vid den ena vajade flaggan i topp, vid den andra hängde den på halvstång.

Det var dels den finska kulturens dag som firades, dels sörjde man en avliden person i vårdhemmet intill.

Men vilken flaggning hörde till vilket sammanhang? Jag känner flyktigt två personer i vårdhemmet och likaså har jag påtvingad kännedom om den moderna finska ”kulturen”.

Det skulle finnas skäl till sorgflaggning för det mesta av det vi matas med i finskspråkiga medier idag. Och om den bortgångna delar mina vänners tro, kunde flaggan där med skäl ha hissats i topp: en själ har gått hem till Gud!

feb 28

Möten, virus och mänskor, del 496

-Du som är kommunist, sade hon i sakligt konstaterande ton.

-Va! sade jag.

-Ja, i alla fall långt vänsterut, sade hon.

”Har det dithän nu verkligen gått?” heter det i en mycket gammal schlager. Mitt renommé har jag tydligen fått därför att jag i vissa sammanhang uttalat mig för och även i handling verkat för mindre bemedlades sak. Men att detta skulle betyda att jag omfattar en ateistisk ideologi eller åtminstone skulle önska se ett socialistiskt samhälle förverkligat – dit är vägen lång. Mycket lång. Alltför lång.

I själva verket berättar ovanstående dams omdöme mera om henne själv än om mig. Det finns många olika slag av höger, det finns traditionshöger och det finns pengahöger och det finns blandningar av dessa, några med fascistisk eller nationalistisk krydda därtill.

Frihet är det bästa ting som sökas kan all världen kring. Den trivs varken till höger eller till vänster. Men friheten kan berövas oss på många olika sätt. Jakob säger: ”Om en broder eller syster saknar kläder och mat för dagen och någon av er säger till dem: ’Gå i frid, klä er varmt och ät er mätta’, men inte ger dem vad kroppen behöver, vad hjälper det?” (2:15-16)

Tidigare inlägg «