Det förstås, när jag hävdade att jag lät mig informeras av en citronfjäril och en tussilago, var det s.k. naturlyrik. Inte att förstås konkret, alltså. Jag pratar inte med flygfän och växter när det är folk i närheten.
Hur är det att vara naturlyriker? Runeberg var det. Här vid Kvarnsjöns älskliga vågor vill jag pröva på yrket. Fritt efter Rbg:
Mösset simmar, döda tassar,
bara ett skelett.
Ibland tjärnens bruna vassar –
ovisst vad som skett.
Aldrig Musse åter vaknar
om ock släkten säkert saknar
mösset litet
– fastän slitet
dock motiv för än en dikt.
Nej. Daniel Fallström kanske?
En gammal fjäril med ett stänk citron
beklagade i vemodsmättad ton
en tussilago: Snart är sommarn slut
och dina kronblad strös för vinden ut.
Osv.
Nej, det tar sig inte.