«

»

mar 25

Möten, virus och mänskor, del 521

Och till sist då dessa undergångsprofeter.

Flera än man anar har förberett sig för ett större eller mindre sammanbrott av vårt samhälle. G. är pensionerad och ägnar mycket tid att följa med aktuella trender och hon prövar gärna och nyfiket på olika teknologiska nyheter. Hon vill stå i främsta ledet i utvecklingen men samtidigt vara beredd på att allt kommer att tas ifrån henne – i jordiskt hänseende.

Så har hon i sitt hem inte bara de livsmedel och andra ting som myndigheterna rekommenderar – ett mindre matförråd, batteridriven transistorradio och annat sådant, utan förrådet är stort och förvaras på hemlig plats och inskränker sig inte till myndigheternas futtiga listor. Därtill har hon deltagit i kurser i överlevnad och har kontakt med ”preppare” som förbereder sig rent konkret för livet i samhället efter katastrofen.

Koronaepidemin höjer temperaturen i diskussionerna.

Hysterin har egenskapen att gripa omkring sig. Ju flera som förbereder sig för krig, desto säkrare kommer det också genom upprustningens krassa logik. Ju mera man talar om och verkar för samhällets sammanbrott, desto säkrare kommer det att drabba oss.

Men G. är glad och optimistisk i sin pessimism. Det är som om dessa tankar gav henne livsglädje och -innehåll. Katastrofen har blivit en mysig hobby, som ett krigsspel på nätet, en till intet förpliktande lek med framtida scenarier. Man byter undergångsvisioner med varandra, man har utplåningen som gemensamt innehåll i livet, ett lagom spänningsskapande moment i en vardag som annars kunde vara grå.

Men när undergången kommer, sker det plötsligt och oförmedlat. Det tror inte G. på men som ljungelden går från öster till väster skall slutet komma. Redo är vi först när vi känner Honom som kommer.