Hon som är nyfiken – ’nysgjerrig’ på norska – döljer sin varelse bakom en gardin på andra våningen. I vissa belysningsförhållanden avslöjas hennes silhuett.
Nyfikenheten är en dygd och ingen last – det visste ni inte, va? Jag bekänner mig nämligen själv till den.
Hon har inget ’öga’ i dörren, av någon anledning. När det tilldrar sig något därute – senast var det en traktor som plogade snö och några bilar som behövde flyttas och vållade diskussion – gör hon sig strax ärende utomhus. Jag mötte henne i trappan, hon var på väg ut med en liten soppåse.
Hon som hatar äger inte det intresse för mänskor som gör att hon förmår leva sig in och känna medlidande med dem hon sårar och pinat.