«

»

maj 24

Svalan och Karthago

Luis de Góngora y Argote, ja. Han var en sonettens mästare som blev allt mera förkonstlad och kryptisk och han kommenterade och förklarade fortgående sin egen poesi.

 

Men gruppen 27 tog sitt namn av att den samlades 1927, vid festligheterna 300 år efter Góngoras död. Så är gongorismen fortfarande levande i spansk litteratur, en av de många ismer jag nämnde.

 

Den spanska guldålderns poesi ägde insikten om livets korthet, förutom dess drömlikhet. En av dess bilder rann mig i hågen när jag för en arbetsuppgift tillbringade en sommarnatt i en övergiven fabrikslokal med utslagna fönster. En svala flög in på den ena sidan av salen och ut på den andra.

 

Sådant är vårt liv. Och endast så länge varar det hat som vi plågas av.

 

De la brevedad engañosa de la vida

 

Menos solicitó veloz saeta

destinada señal que mordió aguda;

agonal carro por la arena muda

no coronó con más silencio meta

 

que presurosa corre, que secreta

a su fin nuestra edad. A quien lo duda,

fiera que sea de razón desnuda,

cada Sol repetido es un cometa.

 

¿Confiésalo Cartago y tú lo ignoras?

Peligro corres, Licio, si porfías

en seguir sombras y abrazar engaños.

 

Mal te perdonarán a ti los las horas,

las horas que limando están los días,

los días que royendo están los años.