Att leka Pang kan vara förenat med vissa svårigheter om man rör sig med rollator.
Kanske är det möjligt i stadsmiljö. Nedanstående beskrivning av leken är dock tänkt i en lantlig omgivning, kring ett åldringshem gärna beläget nära skog och vatten.
Bäst leker man med två lag med en gubbe och en gumma i vardera. Minimiantalet är två lekare per lag.
Instruera de två gamlingalagen att avlägsna sig från startplatsen åt motsatta håll medan de räknar till hundra. Är rörelseförmågan mycket nedsatt, kan räknandet ske till högre tal. Huvudsaken är att lagen kommer utom synhåll för varandra.
Sedan gäller för vederbörande gubbe och gumma att smygande ta sig fram i terrängen. När en av dem – eller båda – får syn på en medlem av det andra laget, pekar han eller hon på denne med käppen och ropar: Pang! (Det kan också vara en medföljande assistent som ropar, alternativt berättar om när motståndarlagets medlem varseblivits, om synen är nedsatt.) Den som blivit iakttagen måste stå stilla med slutna ögon tills han eller hon räknat till hundra.
Det gäller alltså att vara den som först siktar motståndarlagets medlemmar. Poängräkningen kan utformas efter detta och som pris till det segrande laget kan man tänka sig en extra tablett av någon favoritmedicin eller att klienten i fråga slipper en tråkig rutin – ja, detta får man avgöra inom vårdinrättningen med hänsyn till lokala förhållanden.
Varför inte exempelvis lova segrarna att en mindre populär vårdare uteblir från arbetet en kväll eller två?
Jag såg att något slags lekterapeut uppmanade de gamla att dra sig till minnes barndomens lekar.