Hon var mycket, mycket gammal och mycket, mycket orolig.
-Det rinner vatten från taket! sade hon. Det rinner in i min bostad!
Gårdskarlen måste alltså tillkallas. Han stiger in i vardagsrummet och den gamla pekar mot taket: Där! Där rinner det!
Inget vatten syns till. Taket är torrt, golvet är lika torrt.
Gårdskarlen försöker tala om för den gamla att hennes oro är obefogad. Där finns inget vatten. Det är, alltså, ingen fara på taket!
Och med en blick åt mitt håll söker han liksom bekräftelse för sina ord.
Men jag vet inte vem av dem jag bör tro på. Det kan låta hädiskt men hon är mycket, mycket gammal och vem är jag att avgöra hur ett särlaregn från höjden skall te sig?