«

»

Jun 04

Möten och mänskor, del 003

Wenn jemand eine Reise tut, so kann er was erzählen, sade Matthias Claudius och uttrycket letade sig in i gamla läroböcker i tyska.

Wenn jemand ein Buch liest, so kann er auch etwas erzählen, tänkte jag och det uttrycket letar sig knappast in någon annanstans.

För jag måste fråga om vägen till köpcentret och hon som gav besked var en äldre dam, en stavgångare som synbarligen hade besvär med gåendet. Det var alltså lätt att hänga med när hon uppmanade mig att slå följe med henne när hon var på väg dit.

Hon kallade sig ‘evakko’, det finska ord som används för de från Karelen evakuerade, även om hon inte kom därifrån. Hon kom från Idensalmi, en liten stad mycket mitt i Finland.

Nu var hon mycket ensam i huvudstaden. Släktingar och vänner hade dött, den ena efter den andra, och återvända till sin hemstad kunde hon inte.

Jag ljög inte alls för henne. Men den bok jag läst några timmar tidigare var en biografi om Juhani Aho, en av våra stora finska författare – född och uppvuxen i Idensalmi!

Boken var rikt illustrerad. Och jag kunde med både sakkunskap och inlevelse tala om hennes hemstad, om Saimen och Kuopio och mycket mer – om naturen, sjöarna, skogen, bergen… Båtfärderna, forsarna, fisket.

Vi var framme innan jag hunnit berätta att jag aldrig varit i Savolax. Eller i vilken mening kunde jag ha varit där i högre grad än nu? Om det en gång vart en kolarkoja utav Tullens svarta krog kan väl också Rutiån förvandlas till Koljonvirta och Idensalmi materialiseras i betongöknen.