Kategorilista: Okategoriserade

En upphetsad fågelskådare flaxade vilt med armarna och utbrast: Det är vår, det är vår! – Jo nej, sade jag… ingen har väl bestridit er äganderätt… ja, du menar förstås årstiden! Han instämde. Han hade fångat uppgifter i flykten om de första flyttfåglarna i Hangö. Men jag vandrade ”hemåt”. Jag hann ifatt en halvbekant sur …

Fortsätt läsa »

Änkefru Memoria Melin visade mig sitt kylskåp. Där fanns ingen mat. ”Jag är gammal och nu lever jag på minnen”, gnolade hon med darrande stämma. I skåpet fanns gamla papperslappar och gulnade ark, där fanns en mängd små föremål, stenar, torkade blommor och mycket annat. Det förvånade mig, ur rent näringsfysiologisk synpunkt, att ett sådant …

Fortsätt läsa »

Småskolan var ett trivsamt gammalt hus och det stod på en backe utan omgivande, synliga stängsel. Jag skulle egentligen ha inlett med bekännelsen att jag nu, nära livets slut, insett att jag tyckte om den tiden. Men man får bara inte börja en skrivelse med ’jag’. Men dessa stängsel lät vår välmenande lärarinna oss internalisera …

Fortsätt läsa »

Nu kan det avslöjas! Elma (55) slår ett överraskande faktum i bordet: det är gröt hon äter på morgonen! Alla nyttjare av sociala medier är chockade! Och inte blir upphetsningen mindre av det hon sedan tar sig före! Hon går ut på promenad iklädd en grå vinterrock som försätter alla mötande i trans! Vilka fyra …

Fortsätt läsa »

Nu får det vara nog med färger, tänkte jag, men vädret var av en annan mening. En blå vind blåste upp och tvingade sig på mitt medvetande. ”Hur luktar blått? Hur luktar blått?” envisades den i alla springor. Och jag måste, bara måste, berätta. Det gula från i förrgår är glömt då världen är blå. …

Fortsätt läsa »

Det stog ett mörksvart åskmoln borta vid horisonten. Det slog sig för knäna och gapskrattade och log så innerligt belåtet som bara ett stormmoln ler. I jämförelse med henne som satt vid bordet. Hon var försänkt i en djup bedrövelse. Hon hade mist pengarna, sålt både smöret och margarinet och tjuvar hade farit iväg med …

Fortsätt läsa »

Hur doftar gult? undrade jag den 17:e ds. Gults doft har egentligen en liten, liten anstrykning av rött. Inte mycket, bara så mycket som får rum på ett knappnålshuvud när alla änglarna är ute på uppdrag. Men det är nog. Min mormor var finsk men hon hade en svart päls som hon bar vid högtidliga …

Fortsätt läsa »

– Är Sixten här? – Hur så? – Jag har ett ärende till Sixten. – Vad gäller saken? – Det är en sak jag helst vill tala om med Sixten. – Jag vet inte om han är här just nu. – Men jag tyckte jag såg Sixten gå hitåt? – Nå, du kan försöka se …

Fortsätt läsa »

Generande. Vardagliga. Upprörande. Likgiltiga. När man blir gammal och snart skall dö, är det en mängd minnen från fordom som bildar kö vid medvetandets tröskel. Märkliga är de inte. De är alla utan bestående värde, som ett gammalt kåseri i Det Bästa. Unika är de bara i den meningen att ingen annan någonsin kommer att …

Fortsätt läsa »

Den knäppskalle / fantast / foliehatt jag nämnde i det föregående, bor i en elegant synvilla vid stranden. Jag har tagit del av hans dagordning och som den företer vissa enskildheter av allmänt intresse, finner jag det vara under min värdighet att dela med mig av mina insikter och gör det därför beredvilligt. Herr Hörhö …

Fortsätt läsa »