Datum för registrering: 13 oktober, 2015
nov 23
Vägabulun väckte mig. Marken skakade och jag öppnade ögonen. Förutsättningslöst kastade jag en blick på almanackan och insåg vad jag redan visste: det var varken torsdag eller fredag, det var den nya filosofins tid. Det var det rena väsensskådandets dag som öppnade sig framför min nyskapade blick. Med en fenomenologisk ansats lämnade jag sängen och …
nov 23
Halvt ihjälskjuten av en ljusröd man i vassen lämnar jag skyndsamt den våta valplatsen. Han förrättar sin andjakt och jag är en hårsmån från att kunna ha fått känna mig träffad. Men det är en mycket lång mån, för den skulle involvera att han siktar och skjuter på mig och varför skulle han nu det, …
nov 22
Där finns en glasad inbalkning men i den är luften så inpyrd av svordomar, att jag inte kan sitta där. Dessutom röker de, vilket också skadar hjärtat. Men där fanns en annan liten angränsande inbalkning som var helt tom – den var nämligen avsedd för rökare. Jag satte mig där och när jag betraktade männen …
nov 21
Jag satt och skrev med en kopp kaffe framför mig när Terhi dök upp. – Hej, sade hon, vad håller du på med? Får jag slå mig ner? – Javisst, sade jag. Jag skriver. – Vad skriver du? Får jag läsa? Jag lät henne läsa början: ”Jag satt och skrev med en kopp kaffe framför …
nov 20
När jag fann henne, var hon svårt tatuerad. Man hade lämnat henne berusad på en parkbänk, där hon halvlåg, illa tilltygad. Från hakan gick en stor, blå tatuering över hela framsidan av halsen och nedåt. Hon hade märken också på händerna och, utan tvekan, även på andra delar av kroppen som nu nödtorftigt skyldes av …
nov 19
Ja, jag skall sluta med denna parallella drömblogg. Det finns annars en risk för att den tjänar något förnuftigt syfte. Men först måste jag berätta om ett samtal jag avlyssnade mellan två drömgestalter. Den ena berättade att den i vaket tillstånd läst min blogg. Den sade att allt jag skrev lät mycket förnuftigt och följdriktigt. …
nov 19
En kyrkoherde i åminnelse, hos vilken jag en gång ätit strömming, vände sig till sin hustru med frågan: ”Vad var det du hette nu igen?” Glömska av namn på närstående är ändå sällsynt. Poeter vet berätta om namnlöshet: Hj. Gullberg försäkrar att han inte har något namn efter sin död, som flingan utanför fönstret. Förgäves …
nov 18
Första gången jag hörde talas om fru Mögelberg var när hon hade problem med sitt hus. Hon lät sätta in en annons i tidningen: ”Vi har fuktskador i huset och vet inte vad som orsakat dem. Om någon har en lösning på vårt problem, ber vi honom eller henne sätta sig i förbindelse med denna …
nov 18
Det är få av oss som verkligen satt sig in i den situationen, att vi skulle heta Kinnunen i efternamn. Varför? Namnet är ovanligt utomlands, särskilt som förnamn. Men i Finland är det ingalunda ovanligt och på det lokala postkontoret i, låt oss säga Jyväskylä, skulle en försändelse adresserad till en sådan person inte väcka …
nov 17
– Det lö-, sade han, nar sig att låsa cykeln. – Ja…, sade jag tveksamt. Vi stod utanför butiken. Det var en hjälpsam själ i en liten kropp. Han berättade att man stulit inte mindre än fyra sådana där treeuroscyklar för honom. Jag betvivlade att min var värd så mycket men han försäkrade att folk …
