Månatligt arkiv för april 2024

apr 30

Möten, virus och mänskor, del 1452

Där är det ju, det lilla kapellet vid sjön. Sjön är blå, kapellet bondrött och blommor spirar i gräset utanför. Allt är som förr. Ändå är inte allting som förr. Jag hade en gång en vän – ja, kanske är han fortfarande min vän? Jag tror att vänskap inte föråldras utan består genom åren om …

Fortsätt läsa »

apr 29

Möten, virus och mänskor, del 1451

Sorgsen en fyr står han rak och lång i ryggen vändande korsningen där han står, den. Även en söndag morgon när där ingen samfärdsel är. Och inte dirigerar han ju heller trafiken. Med sorgmodiga ord kommenterar han vädret – det blir vår. Det blir åter vår. Vem är han! Var bor han! Det är det …

Fortsätt läsa »

apr 28

Möten, virus och mänskor, del 1450

Nu såg jag den färdiga boken. Svarta damen är en regelbunden gudstjänstbesökare, hon sitter där framme till vänster. Att jag pseudonymiserar henne så beror på att hon vanligen är svartklädd, möjligen med något rött till. Hon är annars gul i själen, glättig och glad. Hon läste en gammal bok som översatts till finskan från latinet. …

Fortsätt läsa »

apr 27

Möten, virus och mänskor, del 1449

Jag strövar omkring bland mycket gamla minnen, sådana som uppstod under en tid långt före mig. I detta fyrkantiga, vita, rappade hus har jag aldrig bott. Kanske har det en innertrappa med många trappsteg till vilken man går in på mitten av baksidan. Kanske finns högst uppe lackerade räcken av trä, och där ligger måhända …

Fortsätt läsa »

apr 26

Möten, virus och mänskor, del 1448

Hennes ögon är blå, de kan inte vara annat än blå, för hennes själ är också blå och blicken är både försvarslös och genomträngande. Den står nämligen i förbindelse med både hjärna och hjärta. På ett ögonblick har hon klart för sig det sammanhang där hennes bistånd är av nöden och inom samma ögonblick har …

Fortsätt läsa »

apr 25

Möten, virus och mänskor, del 1447

Det faller av sig självt som en gammal gärdesgård att jag några ögonblick vill dröja inför den eminenta syskonoktettens i Box förtjänster. FRO har som författare gjort fjällbjörkar, ja, furor med sin naturlyrik. Jag citerar Boxbladets omdöme om hans debutsamling: ”Hittebarnet Fro ställer sig med dessa dikter i det främsta ledet av de nyambitiösa naturlyrikerna. …

Fortsätt läsa »

apr 24

Möten, virus och mänskor, del 1446

En bil signalerade ilsket bakom mig. Marianne vevade aggressivt ned fönstret. – Hej! sade hon elakt. Och inställsamt lismande: Vill du åka med? – Tack, gärna! ljög jag och klev in. Marianne berättade, brutalt beräknande, att hon gått på lopptorg med sin son. Jag underlät inte att häftigt protesterande låta henne veta att det fanns …

Fortsätt läsa »

apr 23

Möten, virus och mänskor, del 1445

Det förstås, när jag hävdade att jag lät mig informeras av en citronfjäril och en tussilago, var det s.k. naturlyrik. Inte att förstås konkret, alltså. Jag pratar inte med flygfän och växter när det är folk i närheten. Hur är det att vara naturlyriker? Runeberg var det. Här vid Kvarnsjöns älskliga vågor vill jag pröva …

Fortsätt läsa »

apr 22

Möten, virus och mänskor, del 1444

En tvärställd bulans blockerar hela cykelvägen med blinkande ljus. En vågrät man rosslar tungt och en spitug bulanskvinna säger ”ett, två, TRE” och lyfter med en yngling båren med honom och allt in i bakdörren. Från baluns till bulans? Nej, han är inte full. Inte här och inte mitt på dagen. Jag har inte bråttom …

Fortsätt läsa »

apr 21

Möten, virus och mänskor, del 1443

Namngivning är en delikat angelägenhet. När Gustav och Lisa namngett hittebarnen efter registerbokstäver de mötte på vägen, kan man, om man har tillgång till en fog, med den fråga sig hur det känns för barnen. Deras namn är ovanliga, gillar de dem? Ja, svarar sju unisona röster tillhörande Umz, Pex, Ugh, Lij, Iop, Fro och …

Fortsätt läsa »

Tidigare inlägg «