Månatligt arkiv för mars 2024

Själarnas harmoni, talar man om. Vad är det som gör att två individer av skilda sorter fattar tycke för varann? Nu satt där på cafét en kvinna med ett litet barn. Kvinnans profil var gjord efter en mycket, mycket enkel grundritning. Inte så att hon skulle se illa ut, nej, hon var normal. Men profilen, …

Fortsätt läsa »

– Nu är det jämnt en månad kvar, sade Gunilla. Farmor log och klappade förtjust i händerna. Jag är så förväntansfull, sade hon, och nickade vänligt åt svärdottern. – Fyller du hundra år? frågade sonsonen. – Nej, bara sjuttio, log farmor. Men det är också en hög ålder. Du är ung, du har ännu… lång …

Fortsätt läsa »

Båda är de dängare i grönhet, det visste jag, men betydelsen av detta enkla faktum uppgick inte för mig förrän efteråt. Det var mycket folk i och kring S, nickningar utbyttes och kvitterades i farten. Men när de kom, hejdade de mig vänligt, samtalade och förhörde sig mycket ingående och länge om min levnads tillstånd …

Fortsätt läsa »

S Arbetet på mitt lexikon över ting och företeelser som antingen inte finns eller som endast existerar mycket svagt eller förvirrat fortgår. Det gäller alltså enbart ord på SU-. Det är ingen susselsättning (= urke, bestur) på heltid men jag vill redogöra för grunddragen. Först gäller det att ge en definition av vissa substantiv (tingord), …

Fortsätt läsa »

S SUMPMÖSS (Neotomys ebriosus pseudovariata) Som tidigare framgått arbetar jag på ett uppslagsverk över icke-existerande ting och företeelser. På gränsen mellan det reella och det fiktiva kryllar det av sådana och de som överskridit gränsen till fantasins värld är ändå långt flera. Det är därför nödvändigt att strängt avgränsa arbetet. Mina låtsaskamrater sköter resten – …

Fortsätt läsa »

Känslan av skam är en märklig känsla. Letar man på Wikipedia hittar man en lång utredning som inleds: ”Skamkänsla är en upplevelse av att förlora sitt anseende eller gillande hos andra, vare sig upplevelsen är korrekt eller inte. Skamkänslor handlar om föreställningar om hur andra uppfattar ens egen person, vad man har gjort, eller vad …

Fortsätt läsa »

Lars Ahlin berättar i novellen ”Säg pappa, Madeleine!” om en ung man med ett öra. Detta handikapp gör att han exempelvis noga ser till att i bussen sitta så, att det är hans enda öra som är synligt för de andra passagerarna. Jag kände en kvinna som led av samma sak. Hon hette Helena. Hon …

Fortsätt läsa »

Namn på fåglar är inte ovanliga som släktnamn hos oss. Inte på svenska och inte heller på finska (eller på ryska). Jag kommer genast att tänka på exempelvis Kuikka (storlom), Närhi (nötskrika) och Varis (kråka) i min egen bekantskapskrets. I den österbottniska kommun där jag bodde som barn var det sällan man hörde finska talas …

Fortsätt läsa »

Molnen låg grå över gator och torg. Det var lördag eftermiddag i världen. Strödda kunder vid tigande cafébord. Då bröt den in, familjen Bra! Mormor var ljus och log ständigt med öppen mun. Mor log också med sitt lilla ljusa huvud och tittade alla hon talade med i ögonen. Svärsonen var beskäftig och beställsam. En …

Fortsätt läsa »

Vi höll på att lasta paketbilen när en okänd man slog sig i slang med NN och frågade vad vi höll på med. De samtalade på det tredje inhemska men jag uppfattade att den okände ägnar sig åt att gå. Han har stått i tidningen, sade han. NN kom ihåg att han läst artikeln. I …

Fortsätt läsa »