Känslan av skam är en märklig känsla.
Letar man på Wikipedia hittar man en lång utredning som inleds: ”Skamkänsla är en upplevelse av att förlora sitt anseende eller gillande hos andra, vare sig upplevelsen är korrekt eller inte. Skamkänslor handlar om föreställningar om hur andra uppfattar ens egen person, vad man har gjort, eller vad man har sagt.”
Som tidigare här konstaterats, är denna utredning bristfällig. Den förklarar inte hur jag kan känna skam för andras beteende.
Likaså förblir det oklart hur man kan känna skam inför döda mänskor eller inför mänskor man med all säkerhet inte kommer att möta på nytt. Tillfälliga känslor av tillgivenhet kan dö bort eller förändras, fiendskap försvinner kanske med nya insikter om personen. Men skammen, skammen förblir också då: varför blev min kärlek inte bestående, varför dömde jag dig orättvist?
Däremot är det säkert riktigt att skamkänslan inte är beroende av om ”upplevelsen är korrekt eller inte” (fast hur skulle en icke-korrekt upplevelse se ut?).
Med tanke på att denna upplevelse är synnerligen ofta förekommande och allmän, inför jag härmed en skamdag. Skamkänslan har många gånger sin rot i att man missförstått en situation och agerat i överensstämmelse med sin missuppfattning. Det är att förmoda att man gjort bort sig i denna mening otaliga gånger utan att själv någonsin ha blivit varse det rätta förhållandet (eller man har glömt det eller förträngt det så grundligt att det inte dyker upp i medvetandet igen).
Skam är i många avseenden en irrationell känsla men man kan åtminstone rationalisera firandet. Idag, på de Okända Misstagens Dag, föreslår jag en stunds intensiv skam på kvällen klockan 18.
Skam är en synnerligen individuell känsla men ett gemensamt firande är ett slags kollektiv terapi. Det finns så mycket att skämmas för.
Vi borde skämmas också för att vi tar så lätt på saker och snabbt glömmer bort dem. Skriv därför upp datumet på väggen med stora bokstäver, liksom orsaken till firandet. Jag tror att bokhandlar och snabbköp snabbt kommer att saluföra kort med färdigtryckta texter – ”Har du ingen skam i kroppen?” eller ”Du borde skämma ögonen ur dig!”
Jag brukar inte köpa sådana kort. Men jag såg gärna att ni tar för vana att hälsa dem ni möter under skamdagen och att ni skickar vänner, bekanta och övriga meddelanden med den lika enkla som hjärtliga uppmaningen: ”Skäms!”