Månatligt arkiv för november 2023

Men de onda dagarna närmar sig. De onda dagarna när tystnaden är allt som finns. Dessa dagar när hon som hatar staplar plåga på plåga, smärta på smärta och bara väntar på att hennes offer skall gå under. Mörkret sänker sig och tätnar… i världen, i hjärtat på henne som hatar, i hennes offers förtvivlan. …

Fortsätt läsa »

Det händer någon gång att man nämner namnet på en mänska och strax därefter ser henne i verkligheten – trots att mötet var osannolikt. Eller man nämner någon sällsynt sak eller företeelse som man sedan genast varseblir i ett annat sammanhang. Folk säger att det är slumpen eller så att det finns någon mening med …

Fortsätt läsa »

Romantiskt nonsens, tänkte jag. Romantiskt nonsens. Inte så dumt som poesi kanske, men björkar sjunger inte. Visor kan inte vara gröna. Hur det nu kom sig satte jag örat till en al för att bekräfta mitt omdöme vetenskapligt. Min överraskning var stor när den började sjunga! Den visste också berätta om de där namnen som …

Fortsätt läsa »

– I Ryssland är cirkusen en konstart, förklarade Galina, på samma sätt som exempelvis klassisk musik hos oss. Den sorterar under statliga kulturorgan och artisterna har goda sociala förmåner – jämförelsevis. Hon deltog i en kurs för invandrare för tre år sedan och det var där hon berättade om sitt yrke för oss andra. Kursen …

Fortsätt läsa »

Något bör man ju skriva. Annars dör man. Jag hade just somnat när jag kom att tänka på Gustave Flaubert och hans råd till en ung skribent. ”Gå och titta på ett träd”, sade Gustave, ”i några timmar. Och beskriv det sedan.” Hos mig är tanke och handling ett. Vilket trädslag? Jag ville börja med …

Fortsätt läsa »

När seklet redan började bli gammalt, ordnade den lokala banken – den finns naturligtvis inte mera – en filmkväll för barn. Jag och min lillasyster (jag rår inte för det men hon var alltid med) kom litet för sent. Projektorn stoppades och den tecknade filmen visades på nytt från början. Den handlade om att spara. …

Fortsätt läsa »

Vägabulun väckte mig. Marken skakade och jag öppnade ögonen. Förutsättningslöst kastade jag en blick på almanackan och insåg vad jag redan visste: det var varken torsdag eller fredag, det var den nya filosofins tid. Det var det rena väsensskådandets dag som öppnade sig framför min nyskapade blick. Med en fenomenologisk ansats lämnade jag sängen och …

Fortsätt läsa »

Halvt ihjälskjuten av en ljusröd man i vassen lämnar jag skyndsamt den våta valplatsen. Han förrättar sin andjakt och jag är en hårsmån från att kunna ha fått känna mig träffad. Men det är en mycket lång mån, för den skulle involvera att han siktar och skjuter på mig och varför skulle han nu det, …

Fortsätt läsa »

Där finns en glasad inbalkning men i den är luften så inpyrd av svordomar, att jag inte kan sitta där. Dessutom röker de, vilket också skadar hjärtat. Men där fanns en annan liten angränsande inbalkning som var helt tom – den var nämligen avsedd för rökare. Jag satte mig där och när jag betraktade männen …

Fortsätt läsa »

Jag satt och skrev med en kopp kaffe framför mig när Terhi dök upp. – Hej, sade hon, vad håller du på med? Får jag slå mig ner? – Javisst, sade jag. Jag skriver. – Vad skriver du? Får jag läsa? Jag lät henne läsa början: ”Jag satt och skrev med en kopp kaffe framför …

Fortsätt läsa »