Månatligt arkiv för juli 2023

I Seattle finns hans kontor i översta våningen i en skyskrapa. (Det är hett där just nu.) Han är en av de unga direktörerna med framtidsutsikter. Han ingår i en grupp av lovande löften som det multinationella bolaget utsett att skolas för de allra högsta posterna. Han har examen i ett merkantilt ämne från ett …

Fortsätt läsa »

Nå, jag vandrade nu dit i alla fall. Fast jag tänkte att där kommer att vara smockfullt som på Pugilistförbundets årsmöte och det likar jag inga – men nej, inte en kråka på simstranden! (Faktiskt hade inte ett moln blygt visat sig vid hosironten.) En tant kom dock efterhand. En vanlig inledningsreplik för obekanta tanter …

Fortsätt läsa »

Men jag har inte vandrat långt alls då där står två bekväma utestolar invid grusvägen. Det är en stor blank vägg utan fönster, en nedlagd industrilokal, kanhända? Då jag suttit en stund kommer en kvinna cyklande. Jag är osäker på om detta är allmänna stolar men hon hinner före. – Får jag sätta mig? frågar …

Fortsätt läsa »

Det är ett stort och naturskönt ställe, beläget vid havet och alldeles nära stadens centrum. Det är en verklig tillgång för den kyrkliga organisation som rår om det. Eller: det skulle vara. Det kunde ha varit. Det borde ha varit. Nu genomsyras allt tyvärr av tantreligion. Beställsamma damer, någon enstaka äldre man (i röda jeans). …

Fortsätt läsa »

Också de stora butikskedjorna har övergått till enspråkigt finsk reklam. Om man någon gång vågar påtala saken, blir reaktionen på sin höjd ett artigt beklagande. Utom nu, när butikschefen oväntat kategoriskt tog avstånd från tanken att lansera K-kedjans slogan i svensk översättning: KESÄ ALKAA K:LLA.

Han är en gammal man, det berättar han själv stolt: långt över åttio! Nästan nittio. Han rör sig mödosamt och sjunker ner på den andra utestolen vid kvartersbutiken. Han ser dåligt och han hör illa. Han har haft ett slitsamt yrke och han känner sig mycket ensam. – Men, säger han, nästa år åker jag …

Fortsätt läsa »

Det hörs ett vimmel av dunsar från övervåningen. De interfolieras av rop med rätt fantasilöst enformiga namn på både djävulen och Gud och på intima kroppsdelar. Det är en ung man som vrålar ut sin ångest för veckoslutseftermiddagen att lyssna till. Jag går ut och en annan granne öppnar nyfiket sin dörr på glänt. Hon …

Fortsätt läsa »

Utan pengar, hur klarar sig en vandrare utan en nominell förmyndare? Till exempel så här: en vandrare får ibland olika krämpor i fortkomstextremiteterna. Särskilt om skorna har stora hål. Då kan han tvingas till biljettlösa sträckor per lokaltåg. R-kioskerna är stängda, myntautomaterna har dragits in på hållplatserna. Så kommer en kontrollant. Inga vädjanden hjälper. Böter …

Fortsätt läsa »

Flaggor vajade i huvudstaden. – Var det såhär judarna kände det i Tyskland? tänkte jag där jag vandrade. När hakkorsen överallt predikade sitt hat mot dem. Eller är det bara jag som tänker så om regnbågsflaggorna? Nej, det är inte bara jag. En ung man jag mötte förutspådde att konfrontationen, när den kommer, blir blodig. …

Fortsätt läsa »

En ballerina och jag sitter ensamma på stranden. Detta är början av juni och det blir kyligt när natten faller på. Ballerinan dansar inte längre aktivt men hon undervisar. Hon vågar inte simma, det är för kallt för henne. Hon sitter på bryggan och bara doppar tåspetsarna i vattnet. Hon förundrar sig över vilka mänskor …

Fortsätt läsa »