Idag på den internationella bussdagen kunde jag inte underlåta att överhöra ett samtal.
Det var Ontrus och Hefaistos som talade om en resa på rutten Skavaböle – Muonio. (Jag ser att överjaget varit och fingerat på manuskriptet.)
– Det är då självaste [Tuttan och Ingeborg!] hur olika man behandlar folk! sade Ontrus. Där satt en fyllbult i bussen och den stannade tre gånger vid vägkanten för att han skulle få [återställa vätskebalansen]. Men en gammal [dam] som trott att bussen stannar i Björneborg, vägrade chauffören att släppa av där.
På tidtabellerna kan man ibland läsa att bussen stannar ”endast vid behov”. Kanske var det denna stipulation föraren misstolkat.
Fortsättningen sparar jag till i morgon. Sanna skildringar av livet i mänskornas värld är en knapp tillgång i vår förljugna tillvaro och vi bör hushålla med dem.