På sistone har jag haft min lust i att beskåda en skäggig odalmans bråkande med jorden. Det är en plätt på kanske två hektar.
Han fullgjorde allt i ett sträck. Han plogade, plöjde, harvade, välte och sådde inom två dagar. (Mellan dessa moment rökte han dock en cigarrett.)
”Sår han inte när han fått marken jämn? Han sprider svartkummin, strör ut spiskummin, sår vete och hirs, korn och emmer.” (Jes. 28:25)
Kummin, ja, varför inte? Men antagligen korn, råg eller havre. Det vete McCormick.
Vete trivs inte här och havre inte heller. Om det inte blir råg som kommer upp, skall jag notifiera.
Skator, måsar och kråkor vet. Men jag, jag lovade strö in dikter av Maja eller Inger som tidigare inte översatts till svenska:
Varför är jag inte
ett moln, som vågar skingras?
Varför är jag inte en fågel
som flyger fri?
Varför är jag jag,
som fruktar detta?