Månatligt arkiv för februari 2019

Should auld acquaintance be forgot, and never brought to mind? Should auld acquaintance be forgot, and auld lang syne? Undrade Robert Burns. Och detta handlar förhållandevis många av Bookervinnarnas prisbelönta verk om. Manligt kamratskap, återseende efter många år. Det var ett huvudtema – tillsammans med något annat – i så olikartade böcker som Richard Flanagans …

Fortsätt läsa »

Berättaren i Moon Tiger är en kvinna som, åtminstone enligt sin egen uppfattning, varit en färgstark och intelligent personlighet. (Att hon verkligen varit någon, förmodar också en vårdande läkare inför en tvivlande sjuksköterska. Han tycker sig nämligen minnas namnet.) Hon har varit kärringen mot strömmen, tycker hon själv, genom att ifrågasätta gällande syn på saken …

Fortsätt läsa »

Han vann priset också 2001, då med en historia om en australisk rövarhövding. Oscar and Lucinda är anlagd i samma traditionella episka stil, omgivningen är likartad, berättartekniken snarlik – men hur annorlunda är inte innehållet, romanens fabel. Australien är en främmande kontinent. Det är tvärs över den man fraktar en kyrka av glas – det …

Fortsätt läsa »

Man undrar om Ishiguros japanska bakgrund ger honom en särskild inblick i butlerns själsliv. I Japan lär det ju gälla att man inte skall tappa ansiktet och att förlust av hedern är det värsta som kan drabba. Och tanka- och haikulitteraturen äger stundom samma milda vemod som Ishiguros bok. När körsbärsträden fäller sina blad i …

Fortsätt läsa »

Jag tänker på två lyckliga par. De utgör belägg för att verklighet som dikt är underbara. De har funnit varandra och ett gemensamt intresse – ordningsföljden är irrelevant – i litteraturen. I intresset för gammal litteratur resp. en utomeuropeisk sådan. Byatt är författare och litteraturkritiker och egentligen sammanfattas hennes ”romantiska berättelse” i ett citat ur …

Fortsätt läsa »

En förtrollad bok. En synnerligen trist och hård afrikansk vardagstillvaro – kanske i en storstad i Nigeria – skildras ur en abikus perspektiv. Gossen Azaro är ett sådant ”andebarn” och han får besök av dessa utsända andar som vill ta honom hem eller kommer med allehanda märkliga budskap som omvärlden förundras över. Madame Koto, ägare …

Fortsätt läsa »

Om hunger handlar denna bok liksom den följande i denna blogg. Om hunger – en förödande fysisk otillfredsställelse eller en gnagande själens längtan och trängtan och väntan och förbidan. I båda dessa böcker är det den fysiska afrikanska hungern som utgör klangbotten för hoppet om en bättre värld eller om den himmelska mättnaden. Två livsöden …

Fortsätt läsa »

Under läsningen händer det att jag tycker mig förflyttad till J M Coetzees roman The Life and Times of Michael K. Vad beror det på? I båda fallen är huvudpersonerna säregna existenser och deras tillvaro levs i en värld som avviker från den vanliga, ”normala”. Och mellan kontrahenterna råder en ömhet som kommer till synes …

Fortsätt läsa »

Världen sedd genom barnets ögon – hur kan en författare återge den? Som vuxen har han ju förvärvat sig en kunskap som barnet inte äger eller åtminstone lärt sig att förstå fenomenens värld på ett annorlunda sätt. Barnets grymhet är stor men mindre reflekterad än den vuxnes. Bådas världar är kaotiska men där de reflekteras …

Fortsätt läsa »

När James Kelman fick priset, var kritiken förödande. En medlem i prisnämnden ville avgå som protest: boken var bara ”crap”, sade hon, smörja. Och det är den. Kelman praktiserar medvetandeströmmens teknik, på skotsk slang eller dialekt. Handlingen är löst sammanhållen, sensmoralen svårbegriplig. Men han och hans anhängare försvarar det grova språket med att det är …

Fortsätt läsa »