«

Jun 04

Slutet

Många faktorer förefaller medverka till en mänskas moraliska förnedring och förfall. I föregående inlägg gällde det en person som var ytterligt innesluten i sig själv, en mänska som var oförmögen att känna eller erkänna egen skuld.

Vi har belyst Korsspindelns ondska med hjälp av Ann Heberleins En liten bok om ondska. Hon hänvisar ofta till Stanley Milgrams berömda experiment som utvisade hur långt ”vanliga mänskor” är beredda att gå för att skada sina medmänskor, om det finns en auktoritet som beordrar tortyren.

I januari avled sociologen Zygmunt Bauman, en man som förstod att ge sociologins insikter både djup och bredd. I sin bok Auschwitz och det moderna samhället belyser han Milgrams experiment på ett sätt som inte förklarar – ondskan kan ingen förklara – men detaljerat klargör också depravationens förlopp hos korsspindeln på Hitis.

Sitt svek har hon hållit ut med i närmare två decennier och varje ny dag inte bara för henne närmare målet – att döda sitt offer – utan är henne också en långsamt växande bekräftelse på att hon till synes oåterkalleligt är insnärjd i sitt eget nät.

När försöksledaren i Milgrams experiment uppmanade försökspersonerna att ge det okända offret allt starkare elektriska stötar, innebar varje nytt steg ett nytt sprattlande i klibbigheten. Jag har gjort A, jag har gjort B, då kan jag också göra C. Det finns ingen klar gräns, ingen tydlig linje: hit men icke längre!

Som tidigare nämnts, innebär varje ny morgon för Korsspindeln ett nytt beslut att fortsätta och fullborda det blodiga hantverket.

Och nu kommer det antagligen som en överraskning för henne att gränsen är nådd! Hon har blivit van vid sin ondska. Hon blir uppriktigt förvånad när inga rop av smärta längre når henne, när Auktoriteterna en dag meddelar att experimentet plötsligt avbryts.

Inte för att samvetet vaknat. Utan för att det inte längre finns ett levande offer att plåga och slå.

Alla dessa dagar som kom och gick… ja, de tar slut, De tar slut nu, mycket snart.

Auktoriteterna är lika rådlösa och förvirrade. Vi följde ju etikstämplade paragrafer, vi misshandlade mellan 9 och 16, med lagstadgad semester och lediga veckoslut.

De kommer att svika dig också. De stänger sin dörr, fallet är lagt till handlingarna. Du är plötsligt ensam. Den ensamheten, utan Gud och utan hopp, blir fruktansvärd för dig.