Att våld och makt hör nära samman, kommer till synes i ordpar sådana som ”den Allsmäktige” l. ”den Allsvåldige”.
Att utöva våld är att driva genom sin vilja med makt – eller tvärtom.
Därför strävar hon som hatar också framför allt efter makt – makt i familjen, makt över barnen.
Ann Heberlein hänvisar till många författare och tänkare som jag hunnit behandla i denna blogg, en av dem är Primo Levi. Hans mest kända bok har på svenska fått namnet Är detta en människa?
För att de skulle kunna begå övervåldet mot judarna var det nödvändigt för nazisterna att ”avmänskliga” dem.
Hon som hatar och vill ta makten i familjen förklarar att hennes make av olika orsaker inte är mänsklig i betydelsen tillräknelig, omdömesgill, psykiskt frisk osv.
Och med många olika subtila knep överförs detta omdöme till barnen. Staten biträder välvilligt genom att rättsväsendet tillkänner henne vårdnaden, som denna grymhet kallas med en eufemism.
Grunden har då redan lagts med många knep och finter: ”visst, i princip är barnen också dina – men…”.
Så går hon som hatar bakom ryggen med rättelser och lögner, ändrar fars omdömen och uttalanden, manipulerar bekanta och myndigheter efter sitt eget maktbegär, ändrar hans beslut gentemot omvärlden i viskningar och telefonsamtal och konfidentiella kontakter.
Är en ond mänska sjuk? Det är en genomgående fråga hos Heberlein. Ja, visst kan man kalla det sjukdom, själslig sjukdom, när hon som hatar ända sedan det första barnets födelse inte tål att låta dess far ta hand om det, på det sätt som fäder har för sed.
Och det var när en inresekretorisk sjukdom bröt ut hos henne som också detta makt- och våldsbegär blev akut..