En finskspråkig vän till mig prenumererar på Alibi.
Eftersom han lider av grava läs- och skrivsvårigheter och det förutom Bibeln inte finns några böcker i hans hem, förvånar mig detta intresse. Alibi är en tidskrift som handlar om våld och kriminalitet. Den är dyr, han har en liten pension och han har ont om pengar.
Vem kan vara intresserad av sådant och varför? Någon gång har han undrat om jag vill läsa den, jag har förklarat att jag inte har det minsta intresse av sådan lektyr. Men när han läst den, ger han den vidare till en kvinnlig bekant i samma ålder – kring de femtio – som väntar på den…
Ann Heberlein tycks därför ha rätt när hon menar att mänskor fascineras av våld och ondska i fiktionen. Hon nämner en mängd för mig okända filmer, TV-program och litteratur som stöd för påståendet.
Och han som prenumerar på Alibi är en vänlig och godmodig själ som veterligen inte gjort en bananfluga förnär.
Och hon som hatar: varför är hon fascinerad av det våld hon utövar, varför kan hon inte lägga det från sig, varför måste hon framhärda?
Hon vet ju ändå att hon själv kommer att drabbas av det och redan drabbas.