Nigerias Akinwande Oluwole (Wole) Soyinka var den första afrikanen som vann nobelpriset i litteratur. Det var år 1986 — två år senare blev Naguib Mahfouz den andra. (Samt den första och hittills enda från arabvärlden.)
Soyinkas husgud är Ogun, järnets och eldens gud i afrikansk mytologi. På honom tror han såsom trodde han icke. Soyinka har varit, och är, en synnerligen aktiv förkämpe för mänskliga rättigheter i nigeriansk tappning. Militärkupperna har varit legio i detta land, de samvetslösa diktatorerna likaså. Soyinka har stundom fört sin kamp med mindre nogräknade medel. Han har också varit beredd, i princip, att möta våld med våld.
Afrika har redan sin framtid bakom sig enligt många, den varade inte länge. Det finns få tecken som tyder på en ljusning. Kolonialismens arv är strukturellt, det låter sig inte omvandlas med annat än genom att mänskors sinnen totalt omvandlas och slikt kan man inte hoppas på i denna värld. Varje reformförsök har avigsidor som motverkar dem. U-landsbistånd lamslår den inhemska ekonomin, ensidig inriktning på i västerlandet efterfrågade råvaror utarmar jorden och förvärrar miljöproblemen. För Nigeria har själva rikedomen lett till fattigdom, de väldiga oljetillgångarna utarmar folket i enlighet med kapitalismens kända och förvända logik.
Här i Finland är exempelvis våra stora subventioner till jordbruket en faktor som gör att afrikanska producenter inte kan konkurrera på lika villkor på världsmarknaden. Varje euro som överförs till bönderna här befäster fattigdomen, svälten och nöden där.
Våldet, hatet och ondskan kan inte utrotas med kosmetiska ingrepp. Korsspindelns terapeuter kan inte prata bort hennes skuld. Syndakännedom – självkännedom -, ånger och förlåtelse heter stationerna på den enda vägen.