Nigeriansk litteratur är i mångas ögon Wole Soyinkas böcker.
Nigerianska författare – inklusive Soyinka själv – ser ut att värdera Chinua Achebe högst. Soyinka och Achebe, eventuellt tillsammans med J. P. Clark, räknas till den nigerianska litteraturens äldste.
Också en ytlig och populär nutidsförfattare som Chimamanda Ngozi Adichie gör Achebe sina textuella reverenser – expressis verbis samt inte minst genom personnamnval exempelvis i Americanah. Och då gäller det framför allt den liknelse som tydligast kommer fram i Achebes Things fall apart – sönderfallet, huset som faller sönder.
Nigeria är ett hus som faller sönder. Men också den enskilda mänskan är ett hus som faller sönder. Det har officiellt bekräftats, genom nationens placering i olika rankingtabeller för korruption och hederlighet, att nigerianer är ett folk av lögnare och bedragare i högre grad än de flesta andra som jorden bebo. Det räcker med att nämna siffran, talet 419.
Hon som hatar bor i ett ockuperat hus och hon försöker hålla dess väggar uppe med lögnernas och (själv)bedrägeriets hjälp.
Chinua Achebe skriver inte om apartheid som de sydafrikanska författarna gör men om kolonialismens ödesdigra verkningar. Det afrikanska problemets många fasetter kan alla härledas till de vitas gärningar.
Huset faller sönder. Afrikas framtid tycks redan ligga bakom oss. Men hon som hatar kunde med en enda handling av mod samla sig till att göra slut på förödelsen.