Rubén Darío skrev följande sonett till Juan Ramón Jiménez:
¿Tienes, joven amigo, ceñida la coraza
para empezar, valiente, la divina pelea?
¿Has visto si resiste el metal de tu idea
la furia del mandoble y el peso de la maza?
¿Te sientes con la sangre de la celeste raza
que vida con los números pitagóricos crea?
¿Y, como el fuerte Herakles al león de Nemea,
a los sangrientos tigres del mal darías caza?
¿Te enternece el azul de una noche tranquila?
¿Escuchas pensativo el sonar de la esquila
cuando el Angelus dice el alma de la tarde?…
¿Tu corazón las voces ocultas interpreta?
Sigue, entonces, tu rumbo de amor. Eres poeta.
La belleza te cubra de luz y Dios te guarde.
Dikten ger en god bild av bägge poeterna. Om Jiménez och hans mildhet har det redan varit tal – Rubén Darío föddes 1867 i Nicaragua och verkade som diplomat även han. Han var romantiker och symbolist men beundrade också Victor Hugo.
När han tillönskar Jiménez ljus av ”la Belleza” och beskydd av ”Dios” är det också sitt eget program han sammanfattar.
Rubén Daríos modernism gjorde honom mycket inflytelserik men det är som om han var en poet för poeter. Han mottog många influenser, främst från Frankrike, och han blev betydelsefull för många latinamerikanska författare.
Men vad förmår en poet mot ondskan? USA med CIA och United Fruit i väloljat samarbete kom att våldföra sig på hans hemland Nicaragua liksom Asturias fick bevittna USA:s övergrepp på Guatemala. En lång tid av diktatur väntade.
Voces ocultas där och då liksom här och nu.