När Wisława Szymborska tilldelades nobelpriset år 1996, väckte det förvåning i hennes hemland. Många polacker ansåg exempelvis Zbigniew Herbert eller Tadeusz Rózewicz vara mera förtjänta.
Men alltför många polska poeter kan inte få priset alltför ofta och det var först Miłosz och sedan Szymborska som utvaldes. Szymborska sällade sig jämförelsevis sent till oppositionen mot regimen. Och Rózewicz blev uppskattad på allvar först efter kommunismens fall; tidigare hade han befunnits för tandlös i politiken.
Vilka politiska åsikter får och måste en författare ha?
När Frans Eemil Sillanpää fick Finlands hittills enda nobelpris i litteratur år 1939, var också Bertel Gripenberg ett starkt namn i förhandsspekulationerna. Ett argument var att man ansåg att landets båda språkgrupper borde belönas.
Efter andra världskriget trycktes inte nya upplagor av Gripenbergs verk. Han hade valt fel sida. Vem kan någon av hans dikter utantill idag?
Idag råkade jag läsa hyllningsdikter till Kuba av Pentti Saaritsa. De härstammar från början av sjuttiotalet och är knappast högt uppskattade av moderna läsare.
I diktsamlingen Guldregn (1935) finns en dikt av Nils Hasselskog, pseudonymen A:lfr-d V:stl-nd i Grönköping. Där pläderar han för poesi i politiken, sista strofen lyder:
I varje hjärta ha Naturens händer
rett in ett förmak, fritt från politik.
Blott låten upp, I gode herrar ständer,
och fyllen båda Kamrar med lyrik!
Men naturligtvis har poeten samma ansvar som varje mänska har.
En annan läsefrukt från idag: det fanns poeter som fraterniserade med den sovjetiska ledningen under Stalintidens förtryck och under senare tider av nattfrost. Men, frågas i Erkki Vettennemis Solženitsyn: Elämä ja eetos, vem vet under vilka privata påtryckningar de stod och hur många kolleger de lyckades rädda genom sina kontakter?
Det finns alltid ursäkter och förklaringar men de tar inte bort skulden. Hon som hatar tror att historiens dom och Guds dom är samma sak.
Mänskor glömmer. Men tiden lindrar inte och glömmer aldrig den medvetna synden mot Guds bud. Den blir aldrig preskriberad. Den bortskaffas endast genom ånger och förlåtelse.