I vilken mån präglar geografi, historia och politik litteraturen? För den finländska litteraturen är naturen central. Runebergs Saarijärvi, Aleksis Kivis Nurmijärvi, Eino Leinos och framför allt Juhani Ahos romantiska insjölandskap. Fänrik Ståls sägner, Tuntematon sotilas, Punainen viiva – alla har de kriget eller revolutionen som bakgrund och förutsättning.
Likaså har den tvåhundraåriga freden i Sverige gjort att litteraturen där alltmer inriktat sig på snusk och perversioner, också som en följd av avkristning och allmän självtillräcklighet.
På den pyreneiska halvön fanns på medeltiden många olika riken, Portugal var ett av två som överlevde som självständiga stater till vår tid. Morerna blev man av med tidigare än Spanien blev det och man kunde befästa sin ställning som stormakt genom kolonigrundande och världsomfattande handel.
Detta ledde också då till att mänskor flockades dit där man ”kände lukten av kanel”, att pengar och rikedom blev allt viktigare livsinnehåll. Francisco de Sá de Miranda levde ungefär samtidigt som Luther, han drog sig undan storstaden och flydde ut på landet.
O Coração que Vos Vê
O coração que vos vê
aos olhos que vos não vêem
não nos culpem, que não têm
alguma razão porquê.
Cada hora este olhos canso
por estes montes arriba
que à vista curta e cativa
tolhem todo seu descanso.
Deixem-nos cegar, que têm
olhando razão porquê:
o coração que lá é
os tristes choram d’aquém.
En formfulländad och melankolisk dikt; metriken hade han lärt sig behärska i Italien och naturligtvis hade han även lärt av de spanska poeterna. (Ofta skrev Sá Miranda också på spanska, eller kastilianska.)
Våldet och hatet i den latinska litteraturen har behandlats, speciellt de sydamerikanska författarnas fascination av detta ämne. Att det hör ihop med Mammondyrkan är uppenbart. Hon som hatar har alltid också ekonomiska fördelar av sitt hat, ingen hatar osjälviskt.