Bland brasilianska polyglotter är dock João Guimarães Rosa eminent. Denne författare – och diplomat, som så många sydamerikanska kolleger – talade förutom portugisiska och spanska även tyska, franska, engelska, esperanto och litet ryska och han läste svenska, holländska, latin och grekiska, förstod vissa germanska dialekter och studerade grammatiken i ungerska, arabiska, sanskrit, litauiska, polska, tupi, hebreiska, japanska, tjeckiska, finska och danska.
Detta enligt egen uppgift och han talar anspråkslöst om ”grundläggande nivå” och behov av lexika. Men viktigast är hans konstaterande att detta hjälpte honom att förstå sitt eget modersmål på ett djupare plan. Han berikade också portugisiskan med hundratals nya ord.
På den första pingsten i Jerusalem heter det att det ”i Jerusalem bodde fromma judiska män från alla folk under himlen. När dånet hördes samlades folkskaran, och alla var skakade eftersom var och en hörde sitt eget språk talas. Häpna och förundrade frågade de: ”Är de inte galileer, alla de som talar? Hur kan då var och en av oss höra sitt eget modersmål?”” (Apg. 2)
Detta är inte ett lösryckt språkunder utan står i samband med 1 Mos 11: där ville mänskorna bygga ett torn som nådde himlen och staden ”fick namnet Babel, eftersom Herren där förbistrade hela jordens språk, och därifrån spred han ut dem över hela jorden.”
Vad mänskornas högmod splittrade kan evangeliet hela, det är pingstundrets budskap. Vi som tragglar oss fram i världslitteraturen och förstår allting delt och styckevis har ändå intentionen att nå närmare den fulla förståelsen. Det finns ett ord som är det rätta för att uttrycka varje ting och företeelse.
Hon som hatar vill gärna lägga dimridåer, hon flyr undan sitt ansvar genom att hävda att hennes brott beror på missförstånd och olika sätt att se på saker.
Men steg för steg, ord för ord, bokstav för bokstav tvingas hon i sitt innersta medge att ingenting ursäktar meneden, sveket och övergivandet. En advokat kan ljuga utan att rodna, det vet vi, och med olika finter och knep får hon världsliga rättsinstanser att fria henne själv och bestraffa hennes offer – än sedan? Den verkliga domen uttalas vid en annan tidpunkt, på ett annat forum.
Bengt Jangfeldt berättar i En rysk historia om hur Roman Jakobson höll en föreläsning på ryska i ett universitet i USA. En student protesterade: man hade meddelat att förläsningen ges på engelska och studenten förstod inte ryska.
Roman Jakobson svarade: ”Trraj!”
Ingen mänska begriper väl allt han själv läser och skriver.