Men i dessa tider när mängden nederbörd i våra nejder når nya rekordsiffror, är det dags också för lyrik. Den tidigare nämnde åldermannen inom nigeriansk litteratur – tillsammans med Wole Soyinka och Chinua Achebe – J P Clark (John Pepper Clark), har skrivit suggestiv poesi i nära anslutning till naturfenomenen.
En pojke vaknar i den tropiska natten och lyssnar till ljudet av ihållande regn:
Night Rain
What time of night it is
I do not know
Except that like some fish
Doped out of the deep
I have bobbed up belly wise
From stream of sleep
And no cock crow
It is drumming hard here
And I suppose everywhere
Droning with insistent ardor upon
Our roof thatch and shed
And through sheaves slit open
To lightning and rafters
I cannot quite make out over head
Great water drops are dribbling
Falling like orange and mango
Fruits showered forth in the wind
Or perhaps I should say so
Much like beads I could in prayer tell
Then on string as they break
In wooden bowls and earthenware
Mother is busy now deploying
About our room let an floor
Although, it is so bad
I know her practiced step as
She moves her bins, bags and vats
Out of the run of water
That like ants filling out of the wood
Will scatter and gain possession
Of the floor. Do no tremble then
But, turn brothers, turn upon your side
Of your loosening mats
To where the others lie.
We have drunk tonight of a spell
Deeper than the owl’s or bat’s
That wet of wings may not fly
Bedraggled up on the iroko, they stand
Emptied of hearts, and
Therefore will not, stir, no, not
Even at dawn for then
They must scurry in to hide.
So let us roll over our back
And again roll to the beat
Of drumming all over the land
And under its ample soothing hand
Joined to that of the sea
We will settle to sleep of the innocent and free.
I ett tidigare inlägg påminde jag om menedens linje, som högvattenmärkena från 1899 kallas. Tsaren hade brutit sina löften och vid samma tid drabbades vårt land av svåra översvämningar. De spår som högvattnet satte i naturen markerades på sina ställen med röd färg och dessa märken kom att kallas för den brutna edens minnesmärken.
Paulus säger att själva skapelsen suckar och våndas under Guds barns träldom. Det är säkerligen många temata som åskådliggörs genom Night Rain men ett av dem är de oskyldigas trygghet.
Hon som hatar vrider och vänder sig i alla väder, den naturliga sömnen flyr hennes sjuka samvete. Och detta är inte ett tecken på sjukdom, som hon tror, utan ett tecken på att någonting friskt och sunt ännu finns kvar, något som vill väcka henne till insikt och frid och försoning.
De mäktiga översvämningarna består av många små droppar. Man skall inte ge upp.