«

»

sep 27

Möten, virus och mänskor, del 968

Kanske var hon en rätt lång kvinna i femtioårsåldern med kortklippt, grått hår och glasögon med ljusröda skalmar.

Kanske satt hon framme i bussen till höger om mittgången och betraktade skogslandskapet vid motorvägen medan hon tänkte på annat.

Kanske tänkte hon på målet för sin resa, att den tavastländska grenen av släkten Karppinen skulle samlas till en träff i Tavastehus för första gången på tre år sedan coronan hindrat de årliga sammankomsterna. Ett besök i Sibelius’ födelsehus hörde till programmet men vad kunde där finnas av intresse för henne? Hellre ville hon då träffa tvillingarna från Rovaniemi, som hon inte sett på länge – de som var hennes kusiner och drev en städfirma i staden. Saija och Raija. Raija och Saija. Underligt att tänka sig att…

Men nu var hon ju redan nästan vid hållplatsen! Man måste åka in till Helsingfors för att ta tåget därifrån om man ville resa från Pusula till Tavastehus, en lång omväg. Här skulle hon stiga av, vid Nationalmuseum, och gå till järnvägsstationen. Med litet tur skulle hon hinna i tid till nästa tåg, annars måste hon vänta i fyrtio minuter på följande.

Chauffören klev ur, gav henne kanske hennes ljusbruna kappsäck från bagageutrymmet och hon vandrade vidare med snabba steg. Det var rött ljus för fotgängare men trafiken var gles och hon gick över ändå. Och hon hann verkligen till tåget! Bara några sekunder efter att hon stigit på, satte det sig i rörelse.

Hon hade köpt biljetterna i förväg. Hon tog fram handväskan och… och… var var plånboken? I en ficka? Hon kunde inte hitta den! Och i den hade hon…

Kanske. Kanske var hon en kort, svarthårig invandrare utan anhöriga i landet och kanske hette hon Affezine eller Apelsine eller något annat konstigt i den stilen. Vad vet jag?

Det jag vet är att det på bussgolvet låg en röd plånbok när jag skulle stiga av. Jag gav den till chauffören och han sade att han skulle föra den till hittegodsavdelningen.

Bussbolaget tillhandahåller gratis denna tjänst för att allt, allt som är vilset och borttappat här i världen och påträffas i deras fordon skall kunna återbördas till sin rätta plats.