– Tippo! skrek mannen. Tippo!
Alla möjliga underliga existenser tycks antasta en här. Är han berusad? Det ser ut som om han kom ut från Alkos avdelning i varuhuset.
– Tippo!
Är det mig han skriker åt? Jag kastar en blick bakom mig och ser ingen annan. Men inte kan väl någon heta så? Han ser inte direkt ut som en alkoholist men inte ser han förtroendeutgivande ut heller. Ilsken och konstig. En äldre man, liten och svartklädd, som man inte gärna skulle välja som sällskap i bussen.
– Tippo! säger han och pekar på något bakom mig.
Bäst att ignorera honom bara, skynda vidare. Hoppas någon tar hand om h… vad är det där?
Det är min handske som ligger där på golvet, den har fallit ur fickan!
Mannen är närmare nu. Det var ”tippui” han sade – ”den föll”!
Så här på nära håll ser han ju riktigt sympatisk ut. Och han ler så vänligt.
Jag ler tillbaka och tackar. Medmänsklighet och omtanke är viktiga.