Det var ett stort projekt och det innebar mycket arbete när föreningen skulle rusta upp den gamla lagerbyggnaden. Jag var med på ett hörn. Där fanns många arbetslösa som nu var sysselsatta av kommunen. Hon som målade. Han som göt golvplattorna. Han som satte in nya fönster.
Också omgivningen snyggades upp med nya gräsmattor och nya planteringar. Grusgångar anlades.
Nu för mig mina irrfärder förbi denna byggnad.
Allt är förfallet. Den står tom och mörk. Väggarna är fulla av klotter, varenda fönsterruta utslagen. Gräset växer högt och grusgångarna ser ut att inte ha bevandrats på många år. Dubbeldörrarna är inslagna.
Det var åtta år sedan vi kretsade där och nu regnar det dessutom.
Vilken trösterik anblick utgör icke en sådan byggnad! Ty förfaller också vi, oemotståndligt, jämlikt och löftesgivande. Gott eller ont, allt göms och glöms.