Dum är han inte och dessutom filatelist.
När han omsider uppsökte en kurs i datorbruk för seniorer, undrade han om man med hjälp av e-posten kunde skicka sällsynta frimärken till bytarvänner i andra länder?
Så långt har vi dock inte kommit. Han föreställde sig alltså att apparaten skulle sluka hans fem skilling banco (eller vad det gällde) och spotta ut det i ofördärvat skick hos en vän i Terjärv eller Sierra Leone.
Kanske också mänskor kan förflyttas på samma behändiga vis? En annan virusvän (vän i virustider) jag berättade detta för hävdade bestämt att hon bevittnat slikt spökeri. En kvinna som gick framför henne på gatan svängde runt hörnet och dök strax därefter upp ett stycke bakom hennes rygg.
Det var på natten och gatorna var nästan folktomma mellan solida höghus.
-Nej, säger jag. Du såg fel!
Men filatelisten liksom virusvännen är förnuftiga och jordfasta mänskor.
Nå, det här var bara apropå Strindberg.