Hon som jag talar med är gammal.
Det betyder att hon upplevt Kriget. Livsresan startade långt borta i öster och utan grundutbildning men genom många arbetsdryga vikariat inom sjuk- och hälsovården kom hon hit. Till den plats där hon nu befinner sig i livets rumstid. Borta är maken, borta är barnen. Men hon hjälper andra.
Hennes projekt just nu gäller gamlingar – många av dem visserligen yngre än hon – på sjukhem och i åldringsvård. Det är en sak som skulle underlätta och förbättra deras vardagstillvaro.
Motkrafterna finns alltså. Hon som hatar har många, många syskon men också icke-hatet har sina aktivister.
Och när våra spår korsades kunde hon hjälpa mig och jag kunde hjälpa henne. Med några små saker – små? Nej, stora är de. Och en tredje person förmedlade mötet. Några dagar, några veckor, kanske en månad räcker detta projekt. Och nästa tar vid.
På nätet möter jag också en annan som inte gett upp. Mera om detta…