I ett sjöinlägg för inte så länge sedan – del 375 – lät jag påskina något som kan tolkas som fördomar mot ett visst folk.
I gårdagens inlägg nämnde jag de två caféinnehavarna med skilda språk och min låtsade animositet mot de andra inhemska.
Idag blev jag milt straffad för 375 och fick tilläggsinformation om 401. På väg till en av huvudstadsregionens utbyar fick bilens temperaturmätare fnatt och rusade i höjden. Jag sökte på F (och även på S för ”spunk”) i handboken men fann ingenting.
Det var långt till närmaste, av allt. Vågade jag köra vidare? Inga varningsljus lyste men jag stannade.
En kvinna visade mig vägen till ett industriområde men det var redan kväll. Dock – dörren stod öppen till en biltvätt! Kanske där fanns en förståsigpåare? Folk som tvättar sina bilar… fast det ju regnar rätt ofta.
Kvinnan som stod där var estniska. Hon tillkallade en yngre man som enbart talade ryska. Motorhuven öppnades och jag besinnade också själv mitt misstag – mea maxima culpa, jag hade inte regelbundet kontrollerat kylarvätskenivån enligt pater familiasprincipen – juridiska för att sköta sina ägodelar (och andras). Den stod långt under MIN.
Mannen sprang in i biltvätten, kom ut med en flaska kylarvätska och fyllde behållaren. Motorn gick en stund på tomgång och mätaren visade nu inga som helst stressymptom.
Vad kostar det? Den unge mannen gjorde en gest till estniskan, som sade ”ingenting” på finska. Och när jag insisterade på att få göra rätt för mig, gav den ryska mannen mig i stället hela flaskan med kylarvätska.
Det språket förstår finnar, ryssar, ester och jag tillika. Det var detta jag egentligen försökte säga också senast, när M. så oväntat och plötsligt höll med.