XVI.
Ibland företog han resor. Med föräldrarna och systern, mest.
En sådan Grand Tour i bildningssyfte företogs till staden Tammerfors och hans moster med familj.
När man lämnar Närpes, ändras landskapet. Slätten ger vika för skogar och sjöar. Ladorna är inte lika många. Vägen går över backe och dal.
I Tammerfors fanns breda, asfalterade gator. Folk – mängder av folk – färdades i bussar som vidmakthöll kontakten uppåt. De fick ström därifrån, sådär som spårvagnar nuförtiden.
Han fick trycka på knappen till hissen! Moster bodde svindlande högt uppe, på femte våningen. Dörrarna öppnades av sig själva när man var framme. När man tittade ut genom fönstret kunde man se Näsijärvi glittra långt, långt borta.
Det var inte så lätt att sova där. Det blev aldrig riktigt mörkt utanför. Och natten igenom hördes trafikbuller.
En varm kväll gick han ut mycket sent – klockan var redan 21 eller mera – med sin far. Man sålde varmkorv som hette Makkara i små kiosker och han fick också smaka. Den smakade korv.
Folk rörde sig fortfarande ute. De talade alla finska, så vitt han förstod – eller, rättare sagt, inte förstod.
Mosters man talade också finska. Han kom från Lappland. De hade två döttrar i hans egen ålder men han förstod inte deras språk och de förstod inte honom. Men moster förstod.
Tammerfors är en förunderlig stad.