Nog känner man sällsamma varelser!
Tänk på Anders, Beata eller Cecilia. Anders har fått för sig att sprutorna man gav folk under epidemin inte bara manipulerar våra gener utan också är omedelbart och ofelbart dödande. En avlägsen släkting till honom dog, i hög ålder. Naturligtvis dog han, han hade ju blivit vaccinerad! Anders deltar också i en grupp på nätet, vars drivande kraft förvärvat förmågan att ”känna på sig” vilka av hans medmänskor som blivit injicerade.
Beata, hon skyddar sig mot jordstrålning. Det var inte ovanligt en tid att folk skaffade sig kopparplattor att skruva fast i golvet på den plats där denna strålning var särskilt intensiv – det fanns experter som kunde lokalisera dessa ställen. Men Beata har tapetserat både tak och väggar med kopparplattor och -trådar och hon har sytt sig kläder med invävda trådar för att skydda sig. Och mycket mer…
Cecilia avläser tecken. Hon vet inte riktigt vad de egentligen vill henne: men medge att bilarnas registernummer frambär ett budskap för dem som förstår att tolka dem! Och när hon befinner sig bland andra mänskor på någon offentlig plats sker det ofelbart att de handlar och agerar på ett sätt som hon kan avläsa – de bevakar henne, de följer hennes steg och rörelser, hon skall inte tro att hon kan undkomma dem.
Nå, namnen är naturligtvis fingerade.
Min granne har nämligen konstruerat ett spionprogram som han satt på min dator och han för vidare allt vad jag skriver om riktiga mänskor, och berättar det för dem. Anders, Beata och Cecilia är ju snälla och hyggliga mänskor och jag vill dem inget ont.