Den lilla butiken hade helgöppet.
Bakom mig växte kön. Och växte. Och blev irriterad men visade dock inte högljutt sin irritation..
Det berodde inte på mig utan på de två som var före mig i kön. Det var två vänner av berusade och destillerade drycker – även om de just nu verkade rätt nyktra. De ville spela på något av Tipsbolagets spel, tydligen något slags vadhållning där man förutser resultatet i kommande matcher.
Kassaflickan visste inte hur man gör. Kön växte. Föreståndaren tillkallades. Nuförtiden tycks man också behöva något slags identifiering av spelarna och kanske ett elektroniskt kort? Hur som helst: de två var säkra på sin sak. De visste vad de skulle spela på. De visste vilket resultat de förväntade sig.
Och till slut löstes då problemen och de fick ett kvitto på sin insats. Två euro satsade de på sin bergsäkra ishockeymatch. Finland skulle spela oavgjort (i full tid, tilläggstid räknar tipsbolaget Veikkaus inte med), 2-2.
Som läsaren redan anat: jag sökte av ren nyfikenhet upp sportsidorna idag.
Det var några dagar sedan och matchen slutade verkligen 2-2!
Nu är ju ishockeymatcher vanligen målrikare än matcher i fotboll och det finns därför en mängd rimliga slutresultat. Men de två var säkra på sin sak: den slutar 2-2 och på detta resultat är de beredda att offra en relativt stor insats av sina ringa tillgångar.
Det är märkligt. Men inte så märkligt, att det vore alldeles särskilt märkligt.
Den som vill kan också utröna hur mycket de vann. Medan kön växte och irriterad blev den också.
Nästa gång jag ser dem skall jag fråga dem ur vilken källa deras visshet härflöt.
Men det verkar som om de bara visste.