Som du vet, går min färdväg (A – B) bitvis längs en smal gränd mellan höga hus, ett motlut med mycket snö. Kallt var det också.
Här låg dagens andra, nej, tredje fynd.
Det var som en liten plånbok även om det inte förtjänar denna storartade benämning. Ett vikbart fack. I det fanns bland annat ett bankkort, ett personkort och ett s.k. förmånskort till S-affärerna.
Och nu, då allt är stängt? Och nu gör det ont i båda hälarna.
När begreppet ’ansvarsfull medborgare’ första gången myntades, hade man faktiskt mig som förebild. Av anspråkslöshet har jag inte berättat detta tidigare för någon men nu måste alla personliga hänsyn vika för de litterära. Det är nödvändigt för handlingen.
Jag tänkte på V. M. (hans namn och fotografi hade jag ju) och hur han sitter på handlarns trapp och gråter så övergivet. Handlarns trapp! Det fanns ju en liten butik med helgöppet inom några få värkande kilometer!
Med en mycket ensam estnisk kassa, där syntes ingen annan till medan intermezzot varade, löstes efterhand alla logistiska svårigheter (”han går ju här varje dag!”) och hon hade tillgång till Facebook.
Min Grand Tour fick ett av lyckotårar uppblött slut. (Kanske.)
Se, det var en riktig saga! Och nu firar också getingarna jul.
(När helgen är ”för bi”, haha!
HAHAHA!)